Solen steker, svetten rinner, asfalten är varm. Längs med vägen går en man, på ryggen syns en stor ryggsäck och dragandes framför sig har han en säckakära lastad med vatten. Håret är mörkt och rufsigt, ansiktet är täckt med skäggväxt och mustach, det syns ett stort leende och i blicken frihet. Nu kanske du tror att det är Paradisoskar jag pratar om, men detta är Erik Landin. Smålänningen från Växjö som är påväg till fiskesemester i Dalarna på ett litet annorlunda sätt.
Den 16 juli startade Erik sin vandring från Värnamo för att ta sig hela vägen till Mora, till fots. En sträcka på 65 mil. På vägen kommer Erik att skänka pengar till välgörande ändamål.
– Jag kommer att skänka mina egna pengar för varje god gärning någon annnan gör mig istället för att lägga dem på mig själv som jag annars skulle gjort. Det kan vara att någon stannar till och ger mig vatten, en bit skjuts på vägen, eller bara kommer förbi och ger mig sällskap.
Erik berättar att han gör det här för han vill se hur en god gärning kan föda nästa goda gärning. Goda gärningar kommer Eriks väg. Många stannar till för att bjuda på fika. Det är familjer på semester, folk i byarna längs med vägen hör av sig och vill hjälpa till.
– Jag är stolt över alla fina intiativ som görs. Att så många ställer upp och hjälper till och skänker pengar ger mig hopp om framtiden. Min syn på människor och saker har förändrats till det bättre. Det är inte så farligt som vi tror, det måste bara komma fram och synas, vilket det gör här. Det är vackert att se och framförallt uppleva.
Vad har Erik med sig på luffen kan en undra. I Eriks ryggsäck finns det ett tält, en upplåsbar madrass, kudde, sovsäck, 4 par kalsonger, 4 strumpor, en liten handduk, ett tunt linne, en tunnare tröja, en tjocktröja, första hjälpen, hygienartiklar, 3 stycken powerbanks, 3 portioner frystorkad mat och några powerbars. Han har med sig 150 kronor totalt som han ska hushålla med under resan.
Sover gör Erik i sitt tält på platser längs med vägen. Det har blivit flera nätter längs med Vänerns strand. Alarmet är inställt på 05.00, då blir det frukost och sen börjar han gå.
– Jag har som mål att gå 3 mil varje dag. Jag har bestämt att jag får åka bil som längst 3 mil om dagen. Förutom att gå och åka bil har Erik fått åka flotte längs en å.
Jag frågar honom om det någon gång känns tråkigt att gå på luffen.
– När energin tryter vill jag bara slänga den där jävla säckakärran åt helvete, säger han med ett skratt.
Han berättar att det är på kvällen när han tvättat av sig, bytt om och bara ska sova, då känns det lite ensamt och tråkigt. Annars tycker Erik det är roligt, det bästa med att gå på luffen är att träffa många fina människor och att få känna sig så fri.
Vill du hjälpa Erik en bit på vägen? På Instragram kan du se daglig färdbeskrivning: @landinpaluffen
Vill du hjälpa Erik på håll? Det kan du genom att swisha valfritt belopp till: 1236210843
Pengarna går till välgörande ändamål.
