Tåget skumpar fram, igår vaggade det mig till sömns. Jag vaknar av att personalen säljer Chai. Jag drar undan gardinen för min lilla bädd och köper den söta drycken som lenar min hals och väcker mig långsamt till liv.
Det har gått en månad sedan jag lämnade Sverige och den begynnande hösten.
Vanligtvis skulle jag ha förberett mig på vinterns ankomst. Längtat efter snö och kyla och inventerat bland vinterkläderna. Samtidigt fanns en längtan till något annat. Asiens goda mat, stränder, berg, djungel och stora städer. En biljett raka vägen till New Delhi bokades.
Kontrasterna från Sverige var brutala. Trafik i mängder, tutor som aldrig tystnar, marknader som verkade fortsätta i oändlighet. Kryddig mat som fick min strupe att brinna. Indien tog emot oss med öppna armar och visade oss ett land med stora kontraster. Vi har varit med om en hel del.
Jag har sovit under tusen stjärnor i en öken. Jag har trängts på en nattbuss. Jag har prutat på marknader, jag har varit tyst i tio dagar, jag har ätit spännande mat och jag har träffat så många fina människor.
Vi fick vara med om en av Indiens stora högtider, Diwali. Från den 2-5 november firas högtiden som är en stor ljusfestival. Historien bakom Diwali handlar om prins Rama och hans fru Sita. Sita blir bortrövad till Sri Lanka. En tid därefter lyckas Rama frita Sita och ta med henne hem till Indien igen. För att fira hemkomsten av Sita tändes det ljus och lyktor överallt. Vi hade turen att få fira diwali tillsammans med en familj. Vi fick vara med på ceremonin då det offras gåvor till gudarna. Vi blev tilldelade lyckoarmband och den röda pricken i pannan som symboliserar lycka. Middagen bestod av typisk indisk mat som curry, dhal och palak paner. Utomhus sköts det raketer och smällare och var jag än såg var det ljusslingor och lampor tända.
Vi reser långsamt och tar dagen som den kommer. Vi har ingen förutbestämd rutt. Vi blev sugna på stränder och hav så vi tog tåget till Goa. I Goa vaknar vi till ljudet av vågor. Bara några steg från dörren har vi havet.
