Jag reste tillbaka till Australien med en enkelbiljett. Ute i världen är livet för spännande för att planeras. Nu surfar jag på en våg av frihet som kan ta mig var som helst, och den har tagit mig till Bali.
Bara en vecka i Indonesien har fyllt mig av inspiration och välkomnat nya möjligheter till mitt liv. Möjligheterna har funnits där hela tiden såklart, men om mina tankar aldrig når dit så gör inte jag det heller. I möten med andra människor möter vi även oss själva och i nya miljöer kan vi upptäcka nya platser även inom oss.
LÄS MER AV ELIN: ”Hjärtat bankar i paradiset” >>
Min magkänsla tog mig tillbaka till Bali dit jag reste för tre år sedan. Där allting egentligen började, där hela mitt liv förändrandes. Då luffade jag omkring med en liten ryggsäck och min nyfunna resekompis till vitkorniga stränder och öl i solnedgången. Den här gången är jag ensam och jag bestämde mig redan innan jag åkte för att ge den här veckan till mig själv
Jag lovade mitt välmående att inte lägga någon press på mina val, att öva på att bara vara. Jag var inte här för att se hela Bali, jag ville se mer av mig själv. Efter lite research utsåg jag därför en plats där jag trodde mig få tillgång till lugn, både fysiskt och psykiskt. Där det fanns utrymme för mig. Där tiden inte existerar så att jag kunde finnas till med en öppenhet som välkomnar allt som är menat att komma min väg. Jag hittade Canggu.
LÄS MER AV ELIN: ”På jorden är jag alltid hemma” >>
Här är det solsken. Det är solsken i människor, på himlen och i min själ. Canggu är en liten surfstad med gröna risfält och rullande salta vågor. Caféer med kokosnötsyoghurt och avokadotoast ligger lika tätt som de lokala matställena med Mie goreng och starka rismaträtter för tio kronor. Hit kommer surfare från världen över och fyller gatorna med barfotafötter och vespor. Lokalbefolkningen skapar ett paradis med sin vänlighet och resande människor som jag själv är här och tar tacksamt del av det.
Omgivningen är färgglad och levande, men det är värmen i människorna som är det allra vackraste. Trots de ekonomiska klyftorna mellan turister och Balis inhemska invånare känner jag en stark samhörighet och gemenskap med alla runtomkring mig. Vi möter varandra med blicken, delar skratt och utbyter leenden. Vi är systrar och bröder. De fyller mitt hjärta med kärlek och kärlek har mitt hjärta att ge dem.
LÄS MER AV ELIN: ”Jag vill vara mera människa” >>
Vänlighet och kärlek är två så starka och mäktiga känslor. Grundläggande men viktigast av allt. De knyter band och gör oss alla lika, ger bränsle åt människosjälar och blåser liv i sovande livslustar. De skapar hela mentaliteten på Bali. Jag möter människor som styrs av kärleken i sina hjärtan, de låter passionen innanför sina bröst visa vägen och med allt de utstrålar sänder de sin tacksamhet åt livet vidare till mig.
Jag har gått ner till stranden varje kväll för att se solen gå ner. Jag har suttit bak på motorcyklar som flugit med mig genom unga nätter. Jag har haft salt i håret och kreativitet i mina fingrar. Jag har fått nya vänner och blivit lite bättre vän med mig själv. Och för var dag som går så känner jag mig mindre och mindre begränsad. Med kärlek i hjärtat öppnar jag upp mig för verkligheten, välkomnar in fler möjligheter i mitt liv. Inte för att jag kan få allting som jag vill ha, utan för allting jag inser att jag inte behöver.
Där det finns kärlek, omtanke och passion kan jag inte begära mer än vad jag har. Mitt liv överlever av nya morgonar, så vad behöver jag mer än soluppgången?
