Min kompis ringer mig och vill prata om livet. Hon är en av dem som lever för lusten. Hon går dit hjärtat pekar och låter nyfikenheten bära henne framåt. Ändå är det en frustrerad röst som möter mig i andra änden av telefonen.
Hon har fått de klassiska frågorna igen. När ska du rota dig? När ska du hitta ett hem?
Jag nickar i samförstånd. Det är svårt att bli ifrågasatt. Det är svårt att tro på någonting annat än det vi lärt oss är rätt. Människan är ju ett flockdjur och vi vill inte riskera att bli utstötta och lämnade ensamma.
Men en viktig sak som jag har kommit till insikt med, inte minst från att ha rest till andra länder, är: Det finns ingen universell sanning – du måste hitta din egna.
Det samhälle vi växer upp i knådar oss till att tro att vissa levnadssätt är mer rätt än andra. Men de normerna bryts och luckras upp så fort de korsar landsgränser och blir till andra slags förväntningar på andra platser. Det som anses vara mest eftersträvansvärt där du kommer ifrån, är kanske inte ens möjligt någon annanstans. Och ännu viktigare, det kanske inte är möjligt för dig om du ska må bra och kunna leva ditt liv fullt ut.
Världen är stor och sanningarna i den är många. Men inom dig, där är världen större och det är bara i den som vi kan söka efter vår egna. Och allra längst inne i dig själv finns ett barn som vet precis vad hon behöver. Hon har inte glömt vad du visste innan du fick lära dig rätt och fel.
Så jag vill säga till min vän och alla andra. Fortsätt att följa hjärtat ditt, så kommer du att rota dig i din egen sanning och när du har gjort det så har du hittat hem.
