– Dags att komma tillbaka till verkligheten!
Det hör jag många säga när de själva, någon annan eller jag ska åka hem efter en tid utomlands. Och varje gång undrar jag; vad är min verklighet?
Under de senaste tre åren har världen fullkomligt sprängt mina ramar och öppnat mig till en människa som vill ändra form längs med vägen. Som vill knådas med händer av kärlek och omformas i imperfekta former så att jag växer av lärdomar. Och efter den insikten är det omöjligt att passa in i gamla kvadrater. Den boxen som jag försökte leva inom förut, den vill jag inte längre ska få bestämma hur verkligheten ser ut i mitt liv.
När jag tog upp det här med en vän från Melbourne så sa han:
– Men när jag reste i Europa så kände jag mig mycket mer närvarande varje dag, jag var levande! Och efter det kom jag hem till verkligheten, där jag jobbar åtta till fem varje dag för att tjäna pengar och ha råd att resa igen.
– Men varför kallar du inte den tid då du levde i nuet och kände dig levande för verkligheten? var jag tvungen att fråga då.
Såklart att jag förstår skillnaden mellan ett vardagsliv där det är nödvändigt att tjäna pengar för sitt uppehälle och ett kringresande liv utan lika många måsten. Men bara för att jag inte har ett heltidsjobb och strävar efter en karriär så står jag inte utan ansvar. Varje dag väljer vi hur vi ska leva våra liv och det här är dagarna jag väljer. De är ingen paus från det riktiga livet, de är dagarna i mitt liv.
Jag försöker välja min verklighet genom att ta de stigarna som slingrar sig efter det som får mitt hjärta att klappa snabbare. Men de upplevelser jag samlar på mig under tiden är alla en lika stor del av min unika väg genom livet. Inga erfarenheter är för små eller för stora. Inga platser existerar mer än andra. Ingens verklighet är mindre verklig.
Jag har många hem men just nu är det här i Melbourne. Jag hoppas att jag har många fler dagar framför mig, men just nu har jag ingenting annat än idag. Jag minns många värdefulla ögonblick men bara nuet finns kvar. Och om inte nuet jag lever i är verkligheten, då har jag ingenting.
