De flesta människor i min närhet lever sitt liv med en regelbunden, ofta månatlig insättning på deras bankkonto. Denna monetära transaktion är ofta nära förknippad en lika regelbunden, ofta daglig resa till en annan plats. Det är denna regelbundenhet som i form av ett arbete kallas ”trygghet”, och som mångas liv verkar kretsa kring.
Det liv som jag själv för närvarande lever, det som här i marginalen kallas ”ett annat liv i Mårdaklev”, saknar denna regelbundna månatliga transaktion och således saknas också den ekonomiska trygghet som nämns ovan. Idag ska vi inte ge oss in i det filosofiska resonemanget om hur vi människor ibland växlar mellan trygghet och frihet. Jag vill heller inte just nu diskutera huruvida vi så att säga ”säljer” en stor del av vår utmätta tid på jorden, för att köpa trygghet, prylar och upplevelser på helgerna.
Nej, idag vill jag berätta om ett spel som jag ibland spelar med mig själv. Ofta i slutet på månaden när det är någon räkning som ska betalas. Jag kallar spelet för ”Dubbla din hundring”.
Idén till denna enmannatävling kom från en artikel jag läste i min ungdom. Den handlade om en börsklippare som stolt deklarerade sin skicklighet inom aktiehandel. Med denna egenskap hade han med en vissa tidsintervaller dubblerat värdet av sin aktieportfölj.
Exakt hur värdet på hans värdepapper kunde dubbleras fattade jag aldrig på den tiden, och ska jag vara helt ärlig har jag ännu inte begripit själva storheten i den artikelns fjunige börsklippares försörjning.
Då tycker jag att min egen tävling är både enklare att förstå, och dessutom har varje vara jag handlar med en fysisk form och ett substantiellt värde.
Leken/tävlingen/spelet ”Dubbla din hundring” går i princip ut på att leta upp en handelsvara som kostar exempelvis 100 kronor och sälja den för 200 kronor. Mycket enkelt. Det finns dock ett par tillägg till reglerna, och dessa är viktiga: Man måste även ha betalt för sina eventuella resekostnader och annonskostnader.
Således letar jag mellan den 15:e och den 23:e varje månad upp ett antal intressanta varor som tilltalar mig, min intuition, min maggrop och min plånbok. Dessa kan jag hitta på auktion, på bakluckeloppis eller på någon handelsplats på internet. Om jag har en elräkning på låt oss säga 700 kronor så måste jag alltså handla varor för minst 700 kronor, eftersom dessa då alltså sedan ska säljas för 1 400 kronor varvid vinsten är öronmärkt till elräkningen. Om jag haft resekostnader eller annonskostnader måste även dessa beaktas vid min prissättning så att i praktiken kanske varorna säljs för exempelvis 1 600 kronor.
”Dubbla din hundring” är alltså ett slags litet privat spel jag spelar med mig själv, med avsikt att göra något roligt på min fritid som dessutom betalar min elräkning.
Låt mig poängtera att jag inte handlar med elektronik, telefoner, kameror eller andra föremål som anses vara stöldbegärliga. Insprängt i texten här ligger bilder på exempel på tre olika varor som jag hoppas denna månaden ska betala en räkning.
En svaghet i min personlighet gör att jag sällan kammar hem de stora vinsterna. Om jag i mitt sökande träffar på en person inte insett att deras gamla tavla som de ska sälja på en bakluckeloppis för en 50-lapp egentligen är värd 10 000, då klarar jag inte av att hålla tyst om det och själv tjäna de 9950. Magen klarar inte det.
Så oftast handlar det om att jag via internet idag har en möjlighet att hitta någon som vill ge det dubbla för mitt ”fynd”, om jag har tur kanske det tredubbla. Jag antar att mitt lilla spel påminner lite om ett visst engelskt tv-program. Jag har dock spelat detta spel sedan 1975, så jag var före tv-programmet….
Ibland har jag känt att det hade varit roligt att dela dessa erfarenheter med någon. Om jag hade bott i en storstad så hade det säkert kunnat utvecklas till ett litet sällskap som träffades en gång i månaden för att redovisa sina affärshändelser över en bit mat. Den som dubblat eller tripplat bäst skulle hyllas på vederbörligt vis vid ett improviserat tal vid middagen. Kanske kunde man komma överens om att lägga överskottet i en pott, och göra något meningsfullt tillsammans under någon mörk vintermånad när vi nordbor behöver uppmuntran.
Om ni redan spelar samma spel med er själva, hör av er så bildar vi ett litet sällskap. Typ som Döda poeters sällskap. Fast med skillnaden att vi inte är döda ännu. Och inte heller poeter. Annars kunde det bli likadant. Ungefär.
ÄR poet och mkt sparsam. Har ingen fast inkomst och har försökt och försökt att sälja prylar. Funkar bättre med Lagen om Attraktion för mig. Universum levererar 🙂
Kommentarer är stängda.