Igår kväll landade vi på nepalesisk mark. Flygplanshjulen tog mark på den internationella flygplatsen i huvudstaden Kathmandu. Lokal tid var klockan tio på kvällen. Lite surt tyckte jag som ville se Himalaya under inflygningen.
Kaptenen sa visserligen att vi var i Nepal och det stod det på alla skyltar på flygplatsen men det var som att jag inte ville tro det. Var det sant? Är vi här?
Det var först nu på morgonen när jag vaknade av att solen gått upp och tittade ut genom fönstret som känslan vällde över mig. Drömmen har blivit sann. Vi är här.
Inget hav som utsikt längre. Nu ligger en lång bergskam borta i horisonten. Och jag sprudlar av glädje och energi på insidan.
Utsikten från vårt boende. Vi bor precis utanför centrumkärnan.
En sneaky selfie när Leanne fortfarande sover. Luras inte av ljuset. Det är tidig morgon när bilden tas.
Kathmandu och Nepal har för mig länge varit en dröm. Sedan jag var liten. Jag har på något sett alltid vetat att jag skulle åka hit, det var bara en fråga om tid och tajming. Drömmar är ju till för att uppfyllas och inte stanna som bara drömmar.
Kathmandu har för mig någon form av mystik kring sig. En stad vid foten av världens högsta bergskedja. Religionen, kulturen och just bergen.
Om allt detta kommer jag för er berätta.
Men nä, nu måste vi ut och köpa kläder. Våra thailandsshorts och tunna t-shirts räcker inte riktigt till. Och usch vad kallt det är på golvet, jag fryser om fossingarna. Brr!