Att bjuda min mamma på en drömresa har stått länge på min bucket list. I år fyllde både min och Richards mor 60 år och vi överraskade dem med en varsin biljett till Japan. Tyvärr är vi inte tillräckligt välbärgade att kunna bjuda även på vistelsen, men vi hade bestämt oss att tillbringa oförglömliga tio dagar och göra det bästa utav de pengar och den tid vi har här och nu.
Eftersom jag har bott i Japan i tre år och kandiderat i språket, så låg planeringen på mig. Jag har inget emot att ni kopierar denna plan, för den visade sig vara väldigt bra, det tyckte hela gänget. Uppdelningen är som följer:
- Tre nätter i Kyoto
- Tre nätter i Tokyo
- Tre nätter i Hakone
- Sista natten i Tokyo
Den första april landade alla tre paren (våra mammor och deras respektive) på Kansai flygplats, med EN timmes mellanrum, från tre olika destinationer, det kallar jag bra planering!
Vi själva kom från Denpasar, Bali. Vi checkade in på Kyoto Travelers Inn som inte bara ligger bra och vackert och har bra pris, det finns även ett traditionellt badhus i källaren.
Första dagen – Kyoto
Vi gav oss ut på stan i Stockholmskyliga Kyoto. Satan vilken temperaturchock, med en elvadagars förkylning som resultat. Men vila kan man göra i graven.
Vårt glada och nyfikna gäng intog kyliga Kyoto i skymningen. Vi gick utmed Kamogawa floden och spejade efter knoppande körsbärsträd. Det nya inslaget var kinesiska turister, nu ska man inte vara elak, men damerna klättrade faktiskt på träden och bröt ned kvistar för en bra selfie. Det var ganska svårt att få ta en schysst bild på bara oss. Promenaden avrundades vid Yasaka Jinja, en av mina favorittempel. Det var tjo och hej, grillspett och öl såldes överallt, sakura-festivalen var igång. Nedkylda av promenaden hoppade hela vår klan i plurret på hotellet.
En av de första foton tagna i Japan, våra mammor med deras män korsar Higashioji dori
Vackert upplyst nattsakura. Foto: Tommy Sundell
Korridorfest i matchande bomullsyukator. Foto: Kenneth Sundell
Andra dagen – Kyoto
Efter en traditionell japansk frukost bar det av tillbaka till stan för att se geisha-lärlingarnas Miyako odori (huvudstadens dans, huvudstaden är i detta fall Kyoto) med te-ceremoni utfört av maikos, det vill säga unga blivande geishor.
Det var väldigt högtidligt, färgsprakande och vackert. Jag fick ett tår i ögat av tanken på att kärleken blomstrar en kort tid, liksom körsbärsträdet, för att på vintern ändra skepnad helt, de rosa glada blommorna dör och glöms bort, det var innehållet i någon sång. Jag gjorde missen att inte hyra hörlurarna med engelsk översättning som finns på plats. Min japanska är mycket svagare nuförtiden och jag gick miste om mycket vackert poesi, gör inte samma misstag som mig. Miyako odori dansas bara under våren, en månad och är en av de få tillfällen man som turist kan åtnjuta maikoflickornas dans och geishornas sång och musik. Biljetterna kostar ett par hundralappar och kan köpas online på engelska, man får googla det, Gion corner finns det en sida som heter.
Traditionell japansk frukost. Foto: Britt-Marie Sundell
En äkta maiko, något skärrad, vi var många med kameror som fotade
Kiyomizu templet, märk hur tidig våren är, vi tajmade början på körsbärsblommningen klockrent!
Efter föreställningen promenerade vi till Kiyomizu templet, det fanns gott om folk. Middag intogs på en krabb-restaurang och såklart bad i hotellets badhus.
Tredje dagen – Kyoto
Det blev det en heldagsutflykt till Fushiminari med de orangea tori-portarna, som syns ofta på foton från Japan. Nära toppen finns en stuga med ett par enkla maträtter och öl, som serveras av urgamla tanter. Man sitter på tatamimattor, rekommenderas varmt.
Fjärde dagen – Kyoto, Nara, Tokyo
Vi blev upplockade av min faster, som är bosatt i Kyoto sedan 40 år och hennes respektive. Tillsammans besökte vi Naratemplet, det med rådjuren. Efteråt lagade faster takoyaki vid bordet och följde oss till vår Tokyo Shinkansen, det vill säga snabbtåget.
Takeshi och faster från Kyoto hämtade oss
Finns det hjärterum…på väg till Nara
Min mor och hennes man låter sig svepas i rökelse, som sägs bringa hälsa
Såhär fina och redo för Tokyo var våra mammor på Shinkansen
Jag och Richard checkade in på en prisvärda Siena hotell i Shinjukus kabuki-cho för 700kr natten. Siena hotel rekommenderas varmt. För att inte tala om mammornas superhotell, det nybyggda Gracery med Godzillahuvudet. Efter en lång dag blev första natten i Tokyo lugn.
Femte dagen – Tokyo
Efter lite sovmorgon gick vi till min favoritrestaurangkedja Watami, åt smårätter och drack ”megasajzu highball” som är whiskey med is och bubbelvatten, ingen kaloribomb alltså. Partyt fortsatte till en karaokebox i tre timmar, och eftersom vi var på partyhumör så avslutades kvällen i Golden gai. Den gyllene staden med hundra minibarer, på en all you can drink bar med starka gintonics.
Godzillahotellet Gracery. Foto: Britt-Marie Sundell
Foto: Britt-Marie Sundell
Vårt gäng sitter bänkade i väntan på förfriskningar och show
”Watami” står det på skylten
I karaoken var det inte en tyst sekund
Far och son, Kabukicho
Porten till Golden-Gai, Shinjuku
Sjätte dagen – Tokyo
Baksmälla och första klarblå himmel sedan vi landade i Japan. Det blev en Tokyoshow på Robot Café och middag på Watami, som vid det här läget blev en favoritrestaurang kedja.
Sjunde dagen – Hakone
Då har vi festat i Shinjukus Kabuki cho samt Golden Gai, det var dags för mer bad. Vi tog Odakyu-linjens Romance car till Hakone. Biljetten kostade 6000 yen per person (cirka 430 kronor) och inkluderade förutom Tokyo-Hakoneresan, en tvådagars pass till piratskepp, linbana samt rabatt på 50 anläggningar. Anläggningen var väldigt enkel, som ett vandrarhem och måltiden bestod av hämtmat från family mart, men hotellets varma bad fick värma upp våra kroppar.
För att vara helt ärlig gjorde inte jag min läxa ordentligt. Hade det varit idag hade vi nog inte åkt dit vi åkte, utan till det mer levande onsen samhälle. Vi blev lite isolerade uppe på berget, vi hade ingen bil, kännedom om området och bussarna slutade gå tidigt. Det kom kyliga regnstormar som bidrog till att vi inte gav oss ut. Men å andra sidan var vi sex ganska utfestade personer som njöt av varandras sällskap, så det ordnade sig till det bästa ändå.
Det var skönt att lämna Tokyo med alla neonljus ett tag
Åttonde dagen – Hakone
Vi fick tur med vädret och passade på att vandra runt i Hakone. En vulkan hade varit aktiv, så linbanan var till största delen var avstängd, men liten sträcka åkte vi med. Vi åkte Piratskeppet på Ashi-sjön och tog buss till en ort som heter Gōra. Dock finns det ont om restauranger i Hakone, de flesta har hårda stolar och serverar pasta eller bovetenudlar (soba). Mysiga wa-shiki (traditionell japansk sittning) issakayor (krogar) lyser med sin frånvaro, efter klockan sex är allt dött. Vi åt en family mart middag igen, denna gång från utplockade hyllor och däckade innan klockan nio på kvällen. Allt promenerande tog ut sin rätt.
Fina mamma.
Nionde dagen – Hakone
Det blev bad i rödvin, te, saké ch allt möjligt på Yunesuns spa-anläggning. Efteråt beskådade vår lilla grupp världens minsta vårfestival, tio lokala, något förfriskade ungdomar bar på en staty utmed vägen för att fira in våren. Drinkar intogs på världens mysigaste pub: Woodys. Efteråt blev vi serverade stekta ostron av världens äldsta par. Man kan säga att det var lite som i en film.
Tionde dagen – Tokyo
Romance-car tillbaka till Shinjuku och sista natten på lyxiga Washington Hotel Sjunjuku som mammorna bjuder oss på och vi är sjukt tacksamma. Middag intas på Zauo, en temarestaurang, där man får sashimi på egenfångad fisk. Alla ville prata och umgås sista natten, tills vi inte klarade att hålla ögonen öppna.
Ni vet alla känslor på samma gång: jättelyckliga, supertrötta och jätteledsna för att vi alla inte skulle ses på ett tag.
Sista morgonen åkte vi ”Airport limousine buss” från hotellet och tog farväl på bussen, jag och Richard skulle söderut till värmen.
Allt som allt var det inga missöden och från reaktionerna att döma, en av de bättre resorna. Ska du besöka Japan, så tycker jag att denna tidsram är ypperlig. Jag och Richard stannade i sex veckor, vilket visade sig vara för länge.
Missa ingenting från Inga och Richards resande liv – gilla Ett annat liv på Facebook:
