Det är något speciellt med Sydostasien

Redan när jag närmar mig dörren på flygplanet känner jag den. Värmeväggen. Och doften av Sydostasien. Eller lukten om du så vill.

Värmeväggen är alltid lika chockartad när man kommer från svalare breddgrader. Alltså, värmen kan jag hantera, det är graden av luftfuktighet som gör en lite utmattad och svettig från första sekund. Det börjar liksom klibba direkt.

Doften (eller ja, lukten) av Sydostasien vet jag inte hur jag ska beskriva. Ni som varit här någon gång vet vad jag menar. Den behöver inte vara negativ, jag associerar den med förväntan, spänning och äventyr.

För mig är det något speciellt med Sydostasien som inte finns någon annanstans. En känsla som inte går att sätta ord på. Jag fånler stort när min högra fot tar mark i Singapore.

Ett land jag, trots mina många resdagar i den här delen av världen, aldrig tidigare varit i mer än på flygplatsen för ett byte.

Nu börjar äventyret på riktigt – igen. Det är känslan. Europa är vad det är. Men det är inte Sydostasien. Det är inte så mycket äventyr för någon som fått smak på vad äventyr på riktigt innebär.

Vad menar jag med äventyr i det här fallet då. Jag tror jag syftar på att kliva utanför sin komfortzone. Även om jag börjar känna mig varm i kläderna (också bokstavligt talat) här i Sydostasien är det ju alltid spännande att stå på en myllrande, främmande busstation som känns som kaos. Ett mer eller mindre organiserat kaos. Eller att dela tågvagn tillsammans med höns och grönsaker. Eller testa någon konstig mat som en knappt vet vad det är. Eller att gå på en helt galen nattmarknad. Pryttlar och krimskrams överallt. Mat överallt. Doft av mat överallt. Mitt i alltihop en välklädd ung man som försöker kränga, troligtvis piratkopierade, Armani-kostymer för en extremt billig peng. Färsk fisk, rå kyckling, levande krabbor. Allt du kan tänka dig. Precis allt. Hundratals av ”allt-möjligt-stånd” där du hittar just allt möjligt. Från plånböcker och IPhone-skal till tändare, ryggkliare och underkläder med ett stänk av t-shirt, kepsar och handväskor.

En klassisk ”Fried noodles med kyckling”.

Nattmarknad i Singapore, China town.

Nattmarknad i Chinatown, Singapore.

Jag skriver detta sittandes mätt och belåten mitt i Chinatown i Singapore efter att ha slukat en klassisk ”Fried noodles” sent denna torsdagskväll. Jag har under eftermiddagen försökt sova bort min jetlag utan att riktigt lyckas.

Jag ska se Singapore ordentligt idag fredag. Men kort sagt kan jag väl säga att även om jag vet hur det är så har Chinatown med just allt det jag pratade om – marknader och mat – gjort ett något chockartat intryck på en jetlagad och trött resenär.

Nu väntar närmast elva dagar av total stillhet bortsett från de första dagarna här i Singapore. Jag ska inte göra mer än att pilla mig i naveln, ta fina ”fot mot horisont-bilder” på en sådan där klassisk vykortsstrand i solnedgången och skicka hem i sociala medier för att göra familj och vänner lite avis.

Jag ska snorkla lite grann, dyka lite grann men mest bara njuta av att göra precis vad jag vill. Om jag känner för att sova till sent på eftermiddagen gör jag det. Vill jag gå upp klockan halv sex för att se en dimmig soluppgång gör jag det. Ingen kan stoppa mig. Inget jobbschema. Ingen chef. Inga förpliktelser. Jag gör precis vad jag vill. Vad jag vill.