Bushliv bland lejon, giraffer och elefanter

Volontärprojekt the big 5, Siyafunda.Klockan 10.00 på morgonen skulle jag bli upphämtad av någon i projektet. 09.30 sitter jag på en veranda och väntar på frukost när en man i fyrtioårsåldern kommer mot mig och presenterar sig som Mike.

– Ann-Louise?

– Yes.

Eftersom att han var tidig så hämtade han resten av det gäng han hade med sig för en kopp kaffe.

Jag möttes upp av ett gäng glada och nästan överexhalterade människor. Ett skotskt par i 50-årsåldern, en amerikansk man i 70-årsåldern och en kvinna cirka 30 år. De skrattade och kivades. Den skotska mannen var i extas.

-I will just tell you that you will have an amazing time, sa han för fjärde gången när vi satt oss i minibussen. Han kom att säga det många gånger till. Tråkigt nog var det här människor som åkte hem samma dag.

Efter att vi skrivit på en del papper som förklarade regler på campet så fick vi hoppa på en safaribil. Ni vet en sån där grön öppen bil som man guppar runt i på slingervägarna och tittar på djuren.

Vi är tre volontärer totalt. Tydligen är säsongen lite över i två-tre veckor eftersom att skolorna runt om i världen börjat igen. Jag och två tyska tjejer. Det kändes först rätt skumt. Jag hade gissat på en 15-16 stycken i alla fall. Alla vi tre kom samtidigt och hade alla valt bush camp.

Bush camp heter det andra lägret som finns på projektet. Det första kallas main camp, eller Twines för att det ligger i det området. Där bor du i ett hus med flera bäddar, wifi och varmvatten. Vi i bush camp bor i tält, egentligen två och två. Men eftersom att vi bara är tre stycken så har vi ett varsitt tält. I tälten finns vanliga sängar och utanför finns en vanlig toalett till varje tält, fast själva toalettrummet är också typ ett tält. Duschen är en sån där ”duschpåse” som man fyller med vatten och sedan hänger upp. Vi får koka upp vatten om vi inte vill ha en kalldusch. Maten lagas på en gasolspis och vi fokuserar mer på att hitta gepard och andra sällsynta djur när det kommer till arbetet. Annars är det rätt så lika arbetsuppgifter mellan campen.

Varje dag så arbetar vi i två skift. Vi börjar klockan 6.00 genom att åka till main camp. Där byter vi antingen förare eller åker vidare. Det är dessa fem minuter som vi drar fram telefonerna och kollar facebook, whatsapp osv.

Vi kan antingen ha en monitoring drive eller walk, bil eller fötter. Då letar vi dagens specifika djur eller djuren ut big 5. Räknar och ser hur de mår. Detta antecknas och ska föras vidare. Vissa dagar är det städning av både bil och vägar. Elefanterna ställer till med en hel del när de äter. De gillar rötterna och drar därför upp hela buskar och välter träd över vägarna.

Vi kör i alla fram en walk exempelvis på morgonen och en drive på kvällen. Vi har arbetat övertid i flera dagar, men alltså vadå arbeta? Jag åker på Safari hela dagarna. Jag stannar och tittar på djur, och lär mig något nytt hela tiden.

Under turerna så stannar vi till vid olika djur, pratar lite om dem och tar kort. Det är verkligen en sluten cirkel här bland alla djuren. De hjälper varandra. Elefanten äter gamla träd som behöver rensas ut, samtidigt gör de stora hål som något annat djur kan äta. Det blir heller aldrig något kvar av gamla döda djur. Lejon, gepard etc gör först sitt, sedan städas resten av det döda djuret upp av hyenor och gamar. 

För den naturälskande så är detta en fantastisk upplevelse. Man bor verkligen mitt i ingenstans med en viss mobiltäckning, dock inget internet. Vi är mest ute och åker, ser djur och upplever naturens under hela dagarna. Vi har både stött på en samling elefanter och giraffer för sig. Då har vi stängt av bilen och bara tittat. Ofta är de nyfikna, men kollar gärna på avstånd. Elefanter är tuffare, tror den närmaste har varit mindre än 5 meter från bilen. Så himla häftigt! Dag två såg vi en leopard och dag fem hade vi hunnit med the big five, leopard, elefant, buffel, lejon och noshörning. Det är inte så enkelt som man kan tro. 

Under det så kallade hide monitoring så får vi sitta i typ ett älgpass i tre timmar och anteckna de djur som går förbi. Problemet är att djuren är mer skygga och misstänksamma när man inte sitter i en bil. Det tog en giraff över en halvtimme att dricka vatten från att han såg oss till att han böjde ned huvudet helt och drack.
I slutet av första veckan hade vi turen att få följa med till Haenertsburg och stå i ett stånd och sälja t-shirtar i syfte att rädda noshörningar från tjuvskyttar. Så kallad poaching, då man tjuvjagar djur för att sedan sälja delar av det till svarta marknaden. Elefanter skjuts för deras betar, noshörningar för deras horn och lejon för både skinn, tänder och skelett. På Siyafunda arbetar de hårt och kostsamt för att stoppa poaching av noshörning. Förra veckan togs fem män som alla hade med sig vapen redo att döda. Men som tur är så hann de tas om hand innan de gjorde skada.

Ann-Louise Westberg