Vi är nu inne på femte dagen här i Thailand och efter en tuff start med flertalet bombningar runtom i landet har det nu lugnat sig. Vi har ärligt talat inte märkt av något. Thailändarna tar det med ro och det smittar av sig. Rasmus mötte tv-reportrar från Sverige i förmiddags som ville intervjua honom, men han tackade nej, vi har som sagt varken hört eller sett något.
Så hur har resan gått? Förvånansvärt bra måste jag säga. Med två byten och fyra timmars väntetid på Gardemoen i Norge innan den tio timmar långa flygresan till Bangkok var vi möra kan jag lova. Barnen tog det fantastiskt. Valle ville bara titta ut genom fönstret, sova eller se film. Maja hängde bara med som vanligt, gurglande, ammande och hoppande. Vi vuxna (och väldigt stela) däremot hade ont i kroppen och höll på att bryta ihop av trötthet i slutet, vi hade sovit kanske tre timmar på två dygn. Att vi fick vänta i fem timmar på Bangkoks flygplats på en buss till Hua Hin gjorde inte saken bättre. Vi hade inte bokat något i förväg och alla flygbiljetter till Koh Samui var slut så vi tog första bästa idé och körde på det. Tack och lov somnade båda barnen direkt när vi satte oss på bussen så vi alla fick sova ett par timmar.
Trettio timmar efter att vi lämnade lägenheten hemma rullar vi in i Hua Hin, en plats vi inte ens funderat på att åka till, det liksom bara blev så. Vi fick tag på ett hotell nära stranden och gick och la oss klockan 20, helt färdiga. Dessa dagar vi varit här har vi tagit det superlugnt. Ätit, sovit, badat.
Jag skulle ljuga om jag sa att en sådan här resa med två små barn inte innebär mentala påfrestningar. Ärligt talat är det skitjobbigt emellanåt. Jag har gråtit och Rasmus har velat åka hem. Bristen på rutiner de senaste dagarna och känslan av att allt är konstigt och inte som hemma har resulterat i krisande barn och krisande föräldrar. Bombningarna har haft inverkan på humöret också. Men att plaska i poolen längre bort på gatan eller i vågorna i havet gör allt lite enklare i värmen. Supertrevligt bemötande överallt, utmärkt service, fantastisk mat och ett svalt hotellrum underlättar också. Det tar ungefär en vecka att acklimatisera sig. Det börjar redan kännas bättre.
Idag (måndag) har vi tagit tåget söderut till Surat Thani och imorgon tar vi båt över till Koh Phangan. Vi behöver, för barnens skull, hitta ett lite större boende där vi kan stanna ett längre tag. Leva ö-liv. Lugnt och fint. Det blir härligt.
Följ Natalie och familjen. Gilla ”Ett annat liv” på Facebook:
