Balinesiskt nyår och fiske på Bali

Sanur påminde mig om traditionella kurorter som de i Spanien. Sanur är Balis första etablerade turistort, som började välkomna turister redan under 1950-talet. Det finns små mysiga barer (som vi hann aldrig besöka) och en 5 kilometer lång strandpromenad. Turisterna i Sanur är lite äldre, trottoarerna är snälla (och existerar överhuvudtaget, vilket är mer än man kan säga om övriga Bali) stranden är långgrund dessutom, allt detta gör att Sanur känns sansad. Det var i Sanur som jag förstod hur mycket orterna skiljer sig från varandra på Bali. Sanur påminde varken om Uluwatu eller Jimbaran.

Barerna fick vänta eftersom vi hade tajmat in Indonesiens största helg: nyår, som infaller på olika datum från år till år, beroende på när solförmörkelsen infaller. I år var det den nionde mars, då firades tysta dagen, Nyepi. Under Nyepi får man inte vistas ute på gatorna eller använda el under 24 timmar. Balis enda flygplats stängs ned.

Anledningen till det är att, under solförmörkelsen flyger onda andar över Bali och man vill lura andarna att tro att Bali är övergivet. Nyepi börjar klockan sex på morgonen och bryts inte förrän samma tid nästa morgon. Dagen innan Nyepi är det en gatufest och parad av monstren, sk ogoh-ogoh som verkligen ser onda och groteska ut.

I Sanur bär religiösa funktionärer en svartvitt rutig sarong som är specifik just för Sanur. De ser även till att ingen bryter utegångsförbudet under Nyepin. Bryter man den regeln kan man i värsta fall hamna i en cell. Vi tände lampan när vi gick på toaletten, det gick knappt fem minuter innan det knackades på vår dörr.

Balinesernas inställning till det spirituella är imponerande. Jag önskar att vi hade mer av det hemma. ”Vi stänger ner Arlanda och arresterar turister som vistas på gatorna” kan du tänka dig? Under paraden stängdes trafiken ned och när den väl kom igång igen, hade världens minsta kattunge fastnat i banavskiljaren.

Min man trotsade (den helt galna) trafiken och räddade den lilla kraken. Det är otroligt vilken liten överlevare, som förstod direkt att han skulle bli räddad, han kramade om makens underarm med alla tassar som en liten koala. Hoppas att hans mamma hittade snabbt till honom och tröstade stackaren, annars lär hon ha hört hans pip under tysta dagen, som började i gryningen.

Det var rätt skönt att inte höra ett endaste ljud under Nyepin, Balinesiska städer håller annars en  hög ljudnivå.
Efter Nyepin var det dags för vår första turistaktivitet: vi hyrde vi en motorbåt hos Bali deep sea fishing för att fiska jigging, trolling och popping.

Jigging, (svenskepilk) betyder att man skickar draget till botten och vevar den snabbt upp igen.

Trolling är när man sätter fast spöna på båten och släpar dragen eftet båten.

Popping, fiske med ytgående drag som man rycker och vevar in den så att det plaskar på ytan.

Min man är en fiskefantast och det här har stått på hans bucket list.
Vi blev upphämtade kl 05:30 på vårt hotell och hoppade på båten i Nusa Dua.

De två besättningsmännen som följde med oss, gjorde allt för att vi skulle få en öförglömlig dag. Det lyckades dom med. Vi kände oss som Brad och Angelina hela dagen. Det saknades aldrig snacks/läsk/vatten/frukt, fiskeställen spanades, spön förbereddes och när vi snorklade så matade de fiskarna så de kom närmare oss.

Vi fick upp en fem kg tonfisk som en strandrestaurang på ön Lembongian grillade åt oss. Vi såg en ung delfin jäkta förbi oss i gryningen, en stor skölpadda som simmade med oss i vattnet och en koloni flyghundar hängandes upp och ned utanför ön Nusa Penida. Vad häftiga de var som torkade sina svarta läderaktiga vingar i solen. För att inte tala om snorklingen: de gul-svartrandiga platta fiskarna kom och hälsade på oss, en större variant av de elektrisktblå- och svartrandiga samt näbbfiskarna.

Helt uppfyllda av mäktiga upplevelser var vi nu redo för vår nästa destination: Kuta, följ med!

Gilla ”Ett annat liv” på Facebook för att inte missa nästa text om Inga och Richard.