Vad har du för syfte med den här resan?
– Jag studerar religion vid mitt svenska universitet.
Hur länge tänkte du vara här?
– Ungefär en månad, kanske sex veckor.
Har du planerat att besöka Västbanken något?
– Bara i religiöst syfte.
Till slut, efter extra säkerhetskontroller på Arlanda och en rejäl utfrågning vid Israels största flygplats Ben Gurion fick jag mitt visum och kunde ta skyttelbussen från Tel Aviv till Betlehem. Jag skulle tillbringa flera veckor i Palestina och Israel för att studera fredsarbete, hade jag sagt det vid ankomsten på flygplatsen, och att jag dessutom skulle bo i Betlehem, besöka organisationer som jobbar för freden (och som Israels regering då jobbar emot) och mitt egentliga syfte med resan, hade jag med all säkerhet inte fått resa in i landet utan vända redan på flygplatsen. Det har skett för andra och många var de skräckhistorier jag hört från andra kursare om hur de efter flera timmars förhör fått sitta och vänta på nästa flyg hem.
Flera ifrågasatte min resa innan jag reste men jag var aldrig på något sätt rädd eller ens känt oro över att resa till Palestina. Även om det ständigt råder en konflikt och den ständigt finns omkring en såvida man inte reser till Röda Havet och semesterorterna där eller stannar i Tel Aviv där den inte är särskilt påtaglig, är det här en konflikt som inte delas av den gemene turisten.
Snarare upplevde jag det många gånger tvärtom, palestinierna är hårt kontrollerade av israelisk militär. Skulle en palestinier göra något mot en turist skulle denna troligen bli skjuten ganska snabbt, israelisk militär är dessutom inte särskilt intresserade att visa upp det, många gånger brott mot mänskliga rättigheter, som de utsätter palestinierna för, inför omvärlden och därför blir det ofta lugnare där man går som turist.
Just det där med att det blir lugnare när en turist kommer i närheten bevisades definitivt i checkpointsen, de kontroller israelerna uppfört för att kunna neka palestinierna att ta sig in till exempel Jerusalem under fredagsbönen. Vid ett tillfälle när jag skulle igenom en av dessa fanns en man med en kvinna i rullstol där, han kom inte igenom den lilla dörren där man normalt sett måste gå igenom, och de israeliska vakterna som stod där vägrade släppa igenom mannen och hans fru i den stora grinden ”för den gick inte att öppna” hävdade de. När jag kom och ställde mig sist i kön såg de mig, muttrade något ohörbart och öppnade den stora grinden så både jag och paret med rullstolen kom igenom. Mannen kunde inte nog tacka mig efteråt, de hade en tid på sjukhuset som de annars hade missat.
Varför då resa till ett så pass konfliktdrabbat område som Palestina? Tja, som jag kan komma på finns det ett flertal anledningar och faktum är att jag har varit i många länder men aldrig stött på sådant trevligt folk som här, palestinierna då alltså.
Många reser hit på gruppresor anordnade av kristna förbund eller föreningar, anledningen är förstås enkel, Jesus föddes, korsfästes och dog här. Man behöver inte vara särskilt troende för att ändå slås av historiens vingslag när man kommer till Betlehem, besöker födelsekyrkan eller går efter Golgata där han ska ha burit korset.
Även om det idag är kyrkor uppbyggda överallt där Jesus ska ha funnits eller ha gjort olika saker, inser man när man vandrar omkring i de trånga gränderna i Jerusalems gamla stad att tro och religion betyder otroligt mycket för människor världen över. Här möts de tre stora abrahamitiska religionerna och även om människor inte alltid håller sams, försöker man att så gott det går samsas kring staden och dess viktiga religiösa områden. Många finns på samma ställe, judendomens viktiga klagovägg ligger till exempel bara hundra meter från muslimernas tredje viktigaste moské, guldmoskén. Det är viktigt här att se att dessa tre religioner faktiskt kan samsas, Palestina/Israelkonflikten räknas i första hand inte som en religiös konflikt utan en politisk konflikt och det blir också väldigt tydligt i just Jerusalem.
Jerusalem har två sidor, västra och östra, där östra enligt den gamla gröna linjedelningen 1948 skulle höra till Palestina medans västra skulle höra till Israel. Denna delning märks väldigt väl idag då den östra inbjuder till mer marknader och den västra är mer modern med stora shoppingcenter. I gamla stan trängs små butiker där man kan köpa både souvenirer och billiga kläder. Här gäller prutning, ofta mer än halva priset, då det är dyrt i Jerusalem sett till resten av Palestina. Både Ramallah och Betlehem har billig shopping och bra utbud men billigast är det kanske på marknaden i Hebron. Hit kommer inga turister nästan och här är också konflikten mer påtaglig än i både Jerusalem och Betlehem. 3 000 militärer skyddar ungefär 500 illegala, enligt FN´s internationella lagar, bosättare i staden och man bör undvika lördagar då bosättarna har stadsvandringar tillsammans med militären för att bland annat besöka synagogan.
Jericho är en annan av de städer som bör besökas, inte minst för sin närhet till Döda Havet. De flesta anläggningar där man kan bada i havet drivs dock av israelerna trots att det ligger på ockuperad mark, men det finns mer att se i världens äldsta stad, bland annat tempel och kloster i bergen dit man tar linbana och sedan kan njuta av både utsikt och kall granatäppeljuice.
Har man inte tid att besöka Palestina i stort är kanske ändå Betlehem det stället som bör besökas i första hand. Att bara titta på muren som omgärdar staden och definitivt visar var Israel ligger kan ta hela dagen men det är verkligen som att gå runt på ett konstmuseum, den kanske kändaste konstnären som målat runt om i Betlehem är Banksy som har ett flertal konstverk på på muren och runt i staden.
Kommer man utanför de stora turiststäderna i Israel inser man ganska snart att man är i ett konfliktområde, i början kan de tungt beväpnade unga killarna som går runt i städerna och ibland till och med sitter i Västra Jerusalem och tar en öl efter ett avslutat pass, kännas skrämmande, men både Palestina och Israel tål att ses. Både dess historia, kultur, religion och människor tål att lära känna och för människor som lever i det här varje dag blir det någon form av normalitet. Att köpa leksaker till pojkar är till exempel svårt för det finns inte mycket att välja på om man inte vill ha någon form av vapen eller modeller av olika militärfordon och det gäller såväl i israeliska leksaksaffärer som i affärer på västbanken. Likaväl är det för de flesta israeler normalt att se soldater i var och vartannat gathörn och många israeler anser också att det behövs. Trots det används idag övervåld som inte hade behövts mot palestinierna där många inte har fått möjlighet att hälsa på sin släkt på andra sidan muren sedan den byggdes och det gör också att det är viktigt att se, och ta del av detta från båda sidor.
Allmänt om Palestina
Flyg dit: Det är enklast att flyga via Israels flygplats Ben Gurion. Genom Israel måste du i alla fall oavsett om du kommer från Jordaniens håll eller flyger till Israel och då är det enklast med direktflyg från Arlanda eller Köpenhamn. Norwegian kör billigt året runt, även Ryan Air flyger men då får du byta i Europa.
På flygplatsen: Bered dig på tuff utfrågning för att få ditt visum. Är det Palestina du ska till bör du, ärligt talat, ljuga, annars finns risken för att du får vända om, tragiskt men sant. På hemvägen är det tuffare. De ställer ett antal frågor, sedan får du ett nummer mellan 1-6 där 1 i princip bara är ortodoxa judar som får och om du får en sexa ses du som ett stort hot och får gå genom den tuffaste säkerhetskontrollen vilket till och med kan innebära bombkamning av hår och skägg. Var ute i god tid, tre timmar innan din gate stänger och ta det lugnt så går det bra.
Köpa med sig i Palestina: Kryddor, palestinasjalar, hantverk. Träsnide är stort men tar vikt. Köp inte sand i flaskor som säljs överallt, det häller de för det mesta ut i säkerhetskontrollen. Basarerna är billiga, jag köpte en ny garderob med barnkläder till barnen för en tusenlapp.
Röra sig i Palestina: Bussnätet är bra på den israeliska sidan, från både östra och västra jerusalem går bussar men de blandar inte mellan palestinier och israeler. Som turist spelar det dock ingen större roll vilken du åker. På palestinska sidan är skyttelbussarna som går när de är fulla det vanligaste sättet att ta sig fram. Taxi är billigt men gör upp om priset innan, jag blev nog lurad varje gång jag reste med taxin.
Vidta försiktighet: Demonstrationer förekommer. På den israeliska sidan håller sig dock militär och polis relativt lugna, hamnar man i en demonstration på den palestinska sidan bör man dock försöka ta sig därifrån då militären är snabb att ta till tårgas och gummikulor. Dessa kulor har visserligen ett skyddshölje av gummi, men kärnan är av stål och de har dödat. Fredagar efter fredagsbönen bör man också vidta försiktighetsåtgärder. Det är då de flesta sammandrabbningar sker, så kallade clashes. Fredag vid lunch har muslimerna sin största bön under veckan, fredag kväll börjar judarnas sabbath. Man bör därför inte vara i gamla stan i Jerusalem mellan muslimernas bön och judarnas sabbath då militären snabbt försöker tömma staden på muslimer till förmån för judar just för att det inte ska bli bråk. I övrigt gäller förstås sunt förnuft, se var militär befinner sig, var det finns stenkastande ungdomar och gå undan.
Extra tips att se: Oavsett om man är troende eller inte kan jag rekommendera att gå in på en gudstjänst i arameiska kyrkan. Här sjungs gamla munksånger, tusen ljus är tända och man förflyttas tillbaka till 1500-talets mörka ordrar. Häftigt faktiskt. Korsa inte benen när du sitter dock, det anses mycket fult inom den här kyrkan. Ett besök på förintelsemuseet Yad Vashem är självklart ett måste. Det är gratis och här finns alla dokument och filer som någonsin funnits från förintelsen. Här finns även ett monument av Raul Wallenberg uppfört. Ett par dagar på Tent of Nations utanför Betlehem ger dig andrum och det kan också vara kul att se Oscar Schindlers grav som finns alldeles utanför muren i Jerusalem.