Andrea: ”Jag låter som en pensionär när jag berättar om mitt liv”

”…Jo, och så har vi en lägenhet på Teneriffa där vi är på vintern..”, hör vi oss säga nu då vi är tillbaka i Sverige. Det låter precis som om Adam och jag har snabbspolat 40 år framåt och berättar om vårt välförtjänta pensionärsliv efter årtionden av hårt slit och lidande. Men varför vänta så länge på att livet ska börja? Varför hoppas på en vinst i lotto? Varför skjuta upp sina drömmar till någon gång långt fram i framtiden? Vad som händer om 40 år när det är pensionsdags för oss är lika ovisst som SJ:s vintertrafik.

Vi kan bli sjuka, för sjuka för att njuta. Eller så finns kanske pensionssystemet inte kvar längre eller så är pengarna i potten ett hån, eller så har någon bank som tar hand om mina pengar och fonder råkat gå i konkurs och alla dessa hårtförvärvda ettor och nollor är ett minne blott. Eller så har någon kanske bestämt att vi ska jobba till vi är 85 år. Jag kanske har hunnit dö då redan? Eller så finns inget rent vatten att dricka. Vi kanske har slitit så mycket på jordens resurser och tolerans att det råder krig för rena rama överlevnad, över mat, vatten och mark? Eller så löser sig allting och blir jättebra. Mänskligheten har gemensamt klurat ut ett sätt att värna om vår planet och leva i samspel med natur och djur. Vi har massor med pengar i pensionsfonderna och behöver bara jobba till den dagen vi fyller 60. Vem vet? Dock ser trenden inte så rosig ut som ni kan läsa mer om i inläggen 833 kronor mer i pension om du har jobbat hela livet och Varför ska jag jobba hela livet när min pension ändå kommer suga?

När jag blir pensionär, och systemet skulle fortfarande vara samma som idag, så vet jag att jag kommer klara mig då också. Ni som har följt mig här på ”Ett annat liv” vet att jag inte behöver mycket för att vara lycklig. Näringsrik mat så jag slipper insjukna i välfärdssjukdomar, ett tak över huvudet, meningsfulla relationer, värme och närhet till natur är allt som behövs. Den lilla pensionspeng jag kommer få är något i stilen med vad jag har idag och då lever jag min dröm – mitt pensionärsliv, redan idag. Jag jobbar med mina passioner, jag vågar ta mig an nya projekt och utforska nya idéer. Jag vill aldrig sluta göra det bara för att jag går i pension. Jag vill inte börja med det först när jag har gått i pension.

LÄS MER: Samtalet med den gamle och sjuke mannen förändrade mitt liv >>

Följer vi blint in i ett trossystem där vi ska tjäna pengar för att köpa prylar som ger oss ett tillfälligt lyckorus, där vi ska klättra på karriärstegen för att få erkännande och någon form av ytligt injicerat egenvärde så följer vi ett system där det är okej att skaffa sig saker och ting med pengar vi inte har – ja, då sitter vi fast. Då har vi ett lån vi sitter på, då måste vi jobba ett jobb som vi kanske inte ens tycker om men som ger oss pengar att betala av detta sms-lån vi tog när vi fyllde 18 eller annat av de otaliga, jättesmidiga avbetalningslösningar för våra teknikprylar och bilar och allt annat som tappar pengarvärde sekunden man köper det. Tänk att behöva fortsätta betala alla dessa lån av vår hårt förtjänade pension? Om hela det här systemet vi har köpt oss in i nu skulle fungera så bra, varför är vi då så många som lider så mycket? Som bränner ut sig, som är depressiva, som känner sig tomma, urholkade och riktningslösa istället för uppfyllda, lyckliga och tillfreds? Varför väntar vi alla på att äntligen få gå i pension? Behöver livet vi lever idag vara så hemsk? Varför?

Jag vill inte lägga mina bästa årtionden på något jag inte tycker om. Jag vill inte checka in i pensionärslivet som om det vore priset som ska gottgöra allt jag har utstått med i så många år. Livet är en gåva och ska njutas, inte genomlidas.

P.S. Glöm inte kika in på min Instagram.