Igår var det den så kallade Black Friday 2017.
Det är en underlig dag.
Det började med att jag slog upp dagstidningen, i form av några nyhetssajter. På åtminstone fyra platser i världen så hade det varit översvämningar på grund av skyfall. Då talar vi inte om lite vatten i en källare, som hittills verkar vara det värsta som drabbar oss svenskar. Vi talar om enorma skyfall som spolar bort alla bilar på byarnas huvudgator för att sedan spola bort de svagaste husen som står i vägen. Kvar blir vara en brun mittfåra med lera, blandat med bråte. På samma sida poppar det upp ett erbjudande om att jag borde överväga att julshoppa i New York. Detta var så tidigt på morgonen att jag inte ens orkade bli upprörd.
Därefter kikade jag igenom ett av de sociala medierna, genom vilket jag prenumererar på ett antal inlägg i intresseområden som intresserar mig. Tillsammans med morgonkaffet serverades det mig de senaste inläggen i ett antal köp/säljgrupper som jag är medlem i. Dessa inlägg hade rubriken ”bortskänkes” och varorna det handlade om var kläder, husgeråd och det som ofta kallas ”prydnadssaker”. Samtliga varor skulle mycket väl ha kunnat vara förra årets julklappar. Nu var dessa ting fotograferade och uppladdade tillsammans med en vädjan om att någon kunde komma och hämta hela rasket så att ägarinnan slapp se det längre.
Jag sköt ifrån mig kaffekoppen och tänkte på analogin i dessa två nyheter. Vårt jordklot svämmar över av vatten och våra hem svämmar över av ting. Båda dessa oroväckande event har en gemensam nämnare – den moderna människans omättliga aptit på att konsumera.
Innan industrialiseringen verkar vi ha nöjt oss med färre skjortor i färre färger men i mer hållbart material.
Vi lät tillverka en möbel, sedan hade vi den tills vi dog, därefter fick barnen ärva den.
Ett fat i porslin eller keramik var en dyrbar tillgång som vårdades och reparerades. Nu kan man betala en tia på ett nöjesfält för att krossa så många tallrikar som möjligt med sina bollar.
Sedan ringde telefonen. Det var P4 Sjuhärad som ville intervjua mig med tanke på det stundande realisationsjippot i Borås.
Black Friday. Jag fick ståpäls av obehag bara jag hörde orden.
Men jag tog iallafall chansen att i direktsändning ifrågasätta den gränslösa dumhet som människan iscensatt efter industrialiseringen. Massproducerade prylar som håller mellan elva och middag, kläder tillverkade under stora lidanden och umbäranden under slavlika förhållanden – vill vi verkligen ge bort det till våra barn, till vår familj och vänner?
Not on my shift. No way.
Ta på dig kaptensmössan och börja bestäm.
Ge inte bort plastskit eller hormonstörande ämnen i kläderna. Om du ska ge bort något, ge något som håller, något man har länge, något man kan reparera igen och igen.
Eller varför inte ge bort något som en annan människa har vårdat och älskat.
Preloved.
Ta in en begagnad vara i en ny loop av kärlek.
En fin tanke, tycker jag.
God Jul, förresten.
