Anders Krasse: ”Mårdaklevs Mr Walker goes Caribbean”

Mårdaklevs ”Mr Walker” befinner sig nu på den lilla söderhavsön Barbados*. Han har feber, värk i muskler och leder. Lite hosta, lite andfåddhet, lite nästäppa. Lite av varje.

Som vanligt syns det inte så mycket mer än att hans hållning och spänst skulle genera en vetemjölssäck.

Den fina stenbumlingen i Bathsheba. Det påstås att det är jättenyttigt att bada här på grund av alla fina mineraler i vattnet. Denna dag var det även lite tångbad på köpet.

Här syns lägenhetskomplexet som enligt ryktet bl a hyser sångerskan Rihanna. Personligen tyckte jag att dygnspriset på 18 000 dollar är lite väl häftigt.

I motsats till vad folk tror är det väldigt synd om honom just nu. Kanske var det hans stillsamma Urban Exploring igår som verkligen musten ur honom. Den gamla byggnaden Empire är ledsen. Jag gillar inte ledsna byggnader. Jag vill så gärna ta hand om dem, rusta upp dem eller åtminstone spara alla spröjsade fönster. Jag har en väninna som inte kan se en herrelös katt utan att ta hem den. Jag kanske har samma syndrom, minus katten.

Som ett led i min rehabilitering ska jag sitta på min veranda och skriva, hålla mig lugn och passa mig noga. Min värdfamilj anser att jag ska gå ner på stranden och dra in en rejäl skvätt av Karibiska havet upp i mina bihålor. Det rensar, påstår de. Vi får se. Just nu ville jag försöka skriva något allmänbildande om den ö som nu och under överskådlig framtid ska vara mitt hem. (Överskådlig framtid är mellan 1-5 veckor.) Om det är någon som läser detta är mindre viktigt. Huvudsaken är att jag får sitta här i min hammock, snörvla och hosta och tycka synd om mig, samtidigt som jag tänker driva ut bacillen genom att försöka vara lustig.

När vår dotter berättade att hon skulle plugga på ett universitet i Bridgetown, Barbados så fick jag ta fram jordgloben och kolla. Jag hade en viss pejl på var det låg, men inte en aning om storlek, folkmängd eller statsskick.

Jag tänkte först att det kanske är som Gotland? Tjänare, Gotland är tio gånger så stort! Öland då? Hallå, Öland är tre gånger så stort som Barbados. För att få en ungefärlig  uppfattning om landets storlek fick jag skala ner till Gnosjö Kommun! Man skulle ju med lätthet kunna cykla runt på en dag! Hela kustlinjen är ju mindre än tio mil. Högsta punkten på ön är drygt 300 meter. Och här bor 300 000 människor, plus turisterna. Och de är många!

Just nu bor jag på South Beach strax norr om centralorten Bridgetown. Ungefär vid min stortå på bilden ovan. Jag är inkvarterad på en lagom hård brits i köket, och min förtjusande Couchsurfingvärd undervisar i geografi och Environmental Science på en närbelägen skola. Vi har mycket att tala om. Som synes finns en viss grad av självförsörjning. Det är fint, det.

Som vanligt så har ön under historien plundrats och våldtagits av den tidens blodtörstiga kolonialmakter. Såväl Spanien som Portugal har jiddrat på ön, eller vad det hette på den tiden. Men värst av alla var nog barbarerna från Storbritannien, vars slavvälde saknade motstycke. De var otäcka, engelsmännen.

Visserligen avskaffades slaveriet här redan 1836, men det fortsatte ändå i det dolda. De besuttna plantageägarna var vänliga nog att låta slavarna stanna i deras hyddor, mot att de frivilligt arbetade. Systemet påminner lite om hur de svenska bankerna jobbar…

Det var egentligen inte förrän amerikanarna ville bygga Panamakanalen som det dök upp ett anständigt alternativ till de engelska plantageägarna. Cirka 45 000 före detta slavar lämnade Barbados och slet ont i många år. Om de inte dog under bygget så kunde de återvända och köpa loss en liten jordplätt.

Flaggan som vajar i topp på Stadshuset i Bridgetown har sedan ”Independence Day” 1966 samma klara blåa och gula färger som den svenska, vilket känns lite tryggt.
Det avbrutna skaftet på treudden ska representera frigörelsen från kolonialismen, och de tre spetsarna betyder att regeringen nu ska styras AV folket, MED folket och GENOM folket. Jag gillar flaggan och det den står för. Det är dock osäkert hur väl det fungerar här. Även det påminner lite om hemma i Sverige. Här upphör nog de flesta liknelser. Fast på min krogrunda igår stötte jag som vanligt på en del svenskar. Även om de flesta är Britter, Kanadensare och Amerikaner. Några låg vid brygga i hamnen, och andra låg för ankar utanför och tog sig in med jolle. En del äventyrare, således.
Dock, på grund av det höga prisläget på ön, mest miljonärer.

I min ungdom skulle varje hälsning från ett främmande land innehålla en beskrivning av ett lokalt öl, samt vilka kvantiteter detta inmundigas. Helst med en liten blänkare med prisuppgift och YPK-faktor**.

Sånt har jag vuxit ifrån. Men för er information så kostade en lokal Banks cirka en tia och innehöll cirka 270 milliliter. Styrkan uppgavs till 4,7 volymprocent vilket jag starkt betvivlar sanningshalten av. Tankarna fördes till ett svenskt folköl eller möjligtvis en treochenhalva. Nå, den var lättdrucken, och jag presterade under en total fredagskväll två stycken av dessa flaskor, något av ett personbästa för mig sedan 1993. Då drabbades jag nämligen i samband med en bussresa till en firmafest av en ganska uppseendeväckande överdos. Det var ingen vacker syn, och ledde inte till någon löneförhöjning. Om man säger så. Därefter tackar jag vänligt men bestämt nej, oftast.

(Enstaka undantag har förekommit, men jag ser ingen anledning att besudla denna spalt med påminnelser om dessa…)

Lastbilsreklamen ger en fingervisning om att genusfrågorna är eftersatta på ön. En gissning är att ett svenskt bryggeri nog inte skulle exkludera halva Sveriges befolkning genom att påstå att det är EN MANS ÖL…  Camilla! Gudrun! Här finns jobb!

Jag har tillbringat dagen med att försöka kurera mig med rom. Det går sådär. Jag ser inte fram emot natten. Den kommer att bli lång, het och fuktig. Och då menar jag dessvärre inte något sexuellt. Och att besöka ett av stadens rehab-center vågar jag inte.

Jag känner mig lite osäker på terapeuternas kompetens. (Se bild ovan)

Med denna hälsing hoppas jag att någon läsare av ”Ett annat liv” fått sig ett litet Kinderägg av infotainment. Åtminstone kanske lite lärorikt. Eventuellt även lite roligt.
Om det smakade så mycket choklad vet jag inte, det får ni lösa själva.

* Namnet Barbados påstås komma från Los Barbados, det vill säga ”De skäggiga”. Det som åsyftades var enligt legenden de lustiga fikonträd som fanns på ön. De hade något slags hängande rotsystem som liknade skägg.

** YPK-faktor = Yrsel Per Krona. Gammalt sjuttiotalsmått på vilket som var det mest lönsamma etylalkoholbaserade berusningsmedlet.