Det är mer än en vecka sedan jag anlände i Bonavista, där jag volontärarbetar på ett litet hostel. Det är lätt att förvänta sig att jag nu borde ha kommit in i rutiner, jag städar trots allt boendet varje dag. Innan jag började arbeta här trodde jag själv att det skulle finnas någon form av schema – men det gör det inte.
En bild över Bonavista och de typiska husen som finns här.
Jag har tidigare jobbat som både receptionist och städerska på hotel och fick ärligt talat en chock när jag började arbeta här. De första dagarna gjorde jag mycket mer än vad jag behövde och skyndade mig med städningen. Jag är van vid ett tidspressat schema där varje minut räknas. Till slut förstod jag att det inte är så saker går till här. Det är väldigt avslappnat och familjärt – det finns inte ens någon reception.
Om jag ändå skulle försöka få ihop ett schema för att ge en blick över hur mina dagar ser ut, skulle jag beskriva det såhär:
08:00 Mitt alarm ringer. (Bara detta är nytt för mig – jag började jobba 06:00 i Stockholm) Jag skickar iväg några meddelanden till familj och vänner eftersom det redan är lunchtid i Sverige.
08:30 Jag går ut från det lilla rummet, som jag delar med fem andra volontärer och/eller gäster, och går ner till köket.
09:00 Jag äter frukost, oftast med någon av gästerna. Det finns ett litet furubord i köket som rymmer fyra personer och två soffor i det anslutande vardagsrummet. När alla sängar är tagna är det totalt 19 personer här – det är som sagt ett litet hostel.
09:30–11:00 Volontärerna städar allt från sovsalar till badrum. De senaste dagarna har det varit fyra volontärer här vilket har lett till att varje person bara behöver städa i cirka en timma.
11:00 Ledig resten av dagen! Det tog mig ett tag att förstå detta men nu har jag börjat vänja mig vid hur avslappnat och kravlöst det är här. Boendet drivs helt och hållet av volontärer, men så fort städningen är klar får vi göra vad vi vill. Det är oftast tomt här på dagen. Skulle det komma någon gäst kan de ringa ett telefonnummer eller känna sig som hemma tills någon av volontärerna kommer tillbaka. Dörren är alltid öppen.
Vad gör jag då, när städningen är klar? Oftast går jag på promenad längs den fantastiska kusten. Ibland följer jag med någon volontär eller gäst som har tillgång till bil. Vi har åkt iväg för att vandra vackra leder, besökt historiearv, åkt till en fågelkoloni och spanat efter valar. Idag fick jag äntligen se två stycken knölvalar hoppa bland vågorna. Den känslan av lycka som det gav mig, är värd alla städtimmar flera gånger om.
Kusten omkring Bonavista är fantastisk. Den här vackra vyn ligger bara några minuters promenad från mitt volontärjobb.
Jag ska vara i Bonavista några dagar till, i den lilla byn så olik allt jag upplevt förut. I en provins med en invånare per kvadratkilometer. Flera som jag har pratat med undrar hur jag står ut, ”det finns ju ingenting att göra”. En annan volontär åkte vidare redan efter tre dagar. Det handlar nog helt enkelt om vad man är ute efter i sitt resande. För mig finns det massor att upptäcka och de saker jag har upplevt här kommer jag att bära med mig som fantastiska minnen.
Jag kommer dagligen på mig själv med att tänka ”jag är så tacksam över att få vara här”. Jag är verkligen glad över att jag vågade lämna rutinerna i Sverige för att göra den här resan.
