Foto: Privat och flowcomm/Flickr
Jag älskar det. Jag ser människor som lämnar, människor som kommer tillbaka, barn som gråter. Tårar av glädje, tårar av saknad och tårar av lycka för det äventyr som väntar. Jag talar förstås om flygplatsen. Ett ställe med så många människor som bär på så mycket olika känslor.
– Vi kramas sist, sa min syster med en blick som sa mig att det kommer bli ett jobbigt farväl. Vi kramades länge och hårt, hon är bra på det, min syster. Vi släppte varandra och jag gick igenom säkerhetskontrollen och var över på andra sidan.
Att vänta är inte min starka sida. Men på flygplatsen gör det ingenting för där sitter jag och kollar på alla människor runt omkring mig. Undrar var de ska resa med så mycket packning, undrar hur länge de där paret ska vara borta, eller varför har den där killen en så rolig hatt, hoppas jag inte sitter bredvid den där personen på planet. Sådär kan jag hålla på tills det är dags för boarding.
Det var en alldeles för tidig morgon på flygplatsen i Christchurch på Nya Zeeland. Min kompis skulle möta upp sin syster, jag var så avundsjuk på henne. Jag ville också vara personen som får välkomna, det är något speciellt med det.
Men istället för att vara avundsjuk började jag istället studera människorna runt omkring som också väntade på en syster, en vän, en son eller dotter. Hur mycket glädje som fanns där är svårt att beskriva, det kramades och skrattades och sprangs in i varandras armar. Istället för att känna den avundsjuka som först rann över mig blev jag nu istället väldigt lycklig av att se dessa glada människor. Det har blivit ett udda intresse för mig, att kolla på folk som möts upp på flygplatsen.
Men nu, nu är det snart min tur att vara den som väntar på att få välkomna en saknad person. Jag har aldrig gjort det förut. Jag är så förväntansfull, hur kommer det vara? Jag har gått igenom scenariot flera gånger för mig själv. Alltifrån att jag är i fel ankomsthall till att planet är flera timmar försenat. Hur gör man? Finns det någon speciell kod som säger ”Såhär uppför du dig i ankomsthallen?”.
Jag hoppas inte det. För i så fall kommer jag nog bli utkastad. Jag kommer stå där med en sådan där skylt med personens namn på, fast jag i det här fallet mycket väl känner personen, jag kommer sjunga, skratta och hoppa av glädje. Sen kommer jag nog gråta en skvätt för att det hör till. Alla känslor på en och samma gång. Ni experter på området får gärna kommentera era erfarenheter från flygplatsmöten.
