Vi hade inga pengar så vi öppnade ett café – i Kambodja

Nu, en och en halv vecka senare, ser livet i Kambodja redan annorlunda ut. Låt mig berätta vad som har hänt.

Vi hade alltså inte längre den inkomsten vi räknade med. En basinkomst som enbart skulle säkra hyra och mat men som inte ens räckte för att enbart täcka hyran. Vi hade ingen inkomst alls.

Vår arbetsgivare, eller icke arbetsgivare; stället där vi alltså inte tog jobbet i kök, är fortfarande vår samarbetspartner. Både vi och de såg möjligheten att kunna erbjuda våra tjänster i deras stugby eller bungalowby eller hur man nu ska kalla det här nere. De två uppmuntrade oss att gå all in: ”Sådant behövs här, det ni kan”, ”Ni kommer ha så mycket att göra”, ”Vi behöver en massör och kan lära upp er” och så vidare. Det lät otroligt fantastiskt. Vi gjorde alltså var sin flyer, adderade en flik på våra hemsidor, skickade snabbt över all information till bungalow-ägarna för att de ville få upp våra erbjudanden på sin hemsida.

Än idag hittar man ingen information om oss på sidan… Så den lovade inkomsten var mer otroligt än fantastiskt.

Med tanke på att säsongen inte kör igång ordentligt före nyår heller, adderar till den osäkra inkomsten vi skulle kunna få genom våra tjänster. Vi måste helt enkelt ta eget ansvar, ansvar över vår tid och vad vi gör med den, hur vi väljer att investera den. Och då förvandlades den diffusa, lekfulla drömmen om ett eget litet café som fanns där långt inne i huvudet, till en verklig möjlighet.

Så, vi öppnade ett café!

Vi har ändå all den ytan tänkte vi, vi har möblerna och en del porslin redan på plats. Som varje annan människa äter vi ju varje morgon så varför inte laga lite mer och öppna portarna och addera några extra stolar vid bordet? Laga mat kan jag som jobbat i kök och som vegokock sedan för alltid. Dessutom är det brist på medveten mat och dess samband med välmående här så vi skulle till och med bli konkurrenskraftiga i detta hav av restauranger. Istället för att vara handlingsförlamade av chocken om ingen inkomst såg vi all den tiden vi helt plötsligt hade till förfogande. Nu var vi fria att kontrollera den och göra mer av det vi tror på och tycker om.

Nu var det alltså dags att renovera, inhandla, skapa meny och bli sedd på sociala medier. Allt detta förtjänar sitt egna inlägg så klart. Det är ju superspännande att öppna en verksamhet på sin passion.

Vi döpte vår underbara lilla oas till Peace Food Café då vi tror på en fridfull och medveten värld. Ett passande namn för oss som är lite smyg-hippie i själen. #adamochandrea

Men nu måste jag skynda mig. Jag ligger i en stor säng på hotell i Phom Penh och ska på möte. Mer om det framöver.

//Ta hand om er och spread some love <3