Det här är Del 4 om vår roadtrip i södra England
Del 1: Historiska skeppsvarvet i Portsmouth >>
Del 2: Härliga dagar i lummiga New Forest >>
Del 3: Coola naturfenomenet Durdle Door >>
Vattnet kommer in med full kraft med vågen och stänker upp så högt att en droppe landar på min nästipp. På vägen ut tar det med sig smågruset och ljudet som skapas låter som tusen små bjällror som klingar samtidigt.
Naturens egen musik, tänker jag.
Jag blir ståendes där i vattenbrynet och bara lyssnar. Jag stänger ögonen och låter tonerna från havet dansa in genom hörselgången och slå mot trumhinnan på ett alldeles ljuvligt vis.
Stranden vi är på heter ”Chesil Beach”. Det är ingen vanlig strand, Chesil Beach har nämligen vatten på två sidor. Stranden är som en smal remsa mellan havet och fastlandet. I vardera ända sitter den ihop med fastlandet så du och jag och alla andra kan komma ut till denna vackra plats för att bara sitta ner och njuta eller promenera.
Chesil Beach består av 100 miljoner ton småsten. Du hörde rätt, småsten – inte sand. Stranden är 29 kilometer lång och på sina håll 15 meter hög. Storleken på stenarna varierar från ärtstorlek allra längst i väster till stenar stora som potatis på strandens östra del.
Där ute skymtar Chesil Beach.
Så många vackra stenar.
Ingen vet säkert hur den här speciella stranden har uppkommit. Vissa forskare tror att stenarna spolades upp från botten när havsnivån steg i slutet av den senaste istiden. Andra tror att stenarna kommer från jordskred som skedde under istiden.
Något som är säkert är att stranden blir mindre för varje dag som går och för varje våg som slår in. Hela stranden flyttar faktiskt fem centimeter närmare fastlandet per år.
