Hur vågar du resa med dina barn till Egypten?

Faktum är att jag inte hör någon ifrågasätta sina bekanta när de drar iväg på vinterns resor till Thailand, trots att det både pågår en väpnad konflikt i landet (det vi i vardagligt tal kallar för krig), finns mängder av öppen prostitution och de många demonstrationer som startas på grund av det politiska läget där det i allra högsta grad kan vara möjligt att vara vid fel plats vid fel tillfälle. Att det dessutom rapporteras om flera bombningar den senaste tiden och behandling av både människor och djur till de mänskliga rättigheternas nackdel gör det inte bättre, men trots det, INGEN ifrågasätter ändå barnfamiljen som åker till Thailand.

LÄS MER – Patrik: Varför ska jag jobba när pensionen ändå suger? >>

I mitten av september drar vi iväg på höstens äventyr – genom mina studier och min deltidsprofession som frilansjournalist har jag fått chansen att läsa arabiska i Kairo vilket jag ser fram emot. Det fanns två alternativ – stanna hemma eller ta med barnen. Självklart blev det det sistnämnda, barnen åker förstås med och hela familjen har förberett sig väl med att läsa böcker om de gamla faraonernas rike, titta på Scooby Doo när de besöker pyramiderna och förstås pluggat in sevärdheter från de sedvanliga resehandböckerna. Jag har många kursare som bott i Kairo för studiernas skull, de säger alla att det är en fantastisk stad om man vet var man ska gå och jag tror dem, vi ser verkligen fram emot den här resan. Trots det blir jag ifrågasatt, både nu och då, om jag verkligen vågar resa med mina barn till Kairo. Vissa drar det så långt att de skarpt ifrågasätter att ta med sig sina barn till ett islamistland. Jag vet att det bara är okunskap, att dessa människor ofta tillhör de som gått i ”livets hårda skola” och att de egentligen inte VILL veta hur det är, för samma människor är de som utan problem åker till Thailand. Så… för enkelhetens skull;

LÄS MER – Elin: ”Pengar uppfyller inte dina drömmar – det gör du” >>

Ja. Det vågar jag. Det politiska läget är precis som i Thailand – det angår inte mig. De mänskliga rättigheterna är som de är – å andra sidan, den enskilda medborgaren i Egypten är den enda det går ut över om turister slutar komma till staden (precis som i Thailand). Att man kan vara på fel plats vid fel tillfälle är jag fullkomligt medveten om, men ingen ifrågasatte när jag tog min femåring förra året och åkte och handlade julklappar i London, en stad där man vet att något kommer att hända. Det är inte frågan om OM utan NÄR. Men ändå – dit reser vi i princip hela tiden utan att tänka på eventuella konsekvenser.

Själv är jag inte det minsta orolig för terrordåd och med en man som är från grannlandet vet jag skillnaden på muslim och islamist så det är jag inte heller det minsta bekymrad över. Då är jag mer rädd att planet ska trilla ner på vägen till Kairo, jag är hutlöst rädd för att flyga och har alltid varit. Faktum är ju att det är betydligt större risk att flyga än att bli utsatt för en självmordsbombning (som ofta är anledningen till att människor inte tycker man ska åka till Kairo) men själv känner jag att man kan inte gå runt i livet och vara rädd, skulle man vara på fel plats vid fel tillfälle, ja. Då får det vara så helt enkelt.

LÄS MER – Elsa: ”Resande får dig att uppskatta nuet” >>

Dock har förberedelserna varit väldigt noggranna. Förutom böcker har vi tagit reda på massor av sevärdheter som kan lära barnen något, det är inte bara semester som gäller för oss utan barnen ska också få lära sig om religion, historia och kultur. Vi ska försöka ta oss till Suezkanalen, försöka ta en helg för snorkling i Röda Havet, åka båt genom Dr Ragabas Faraoniska by för att se hur människor levde på den tiden, och självklart besöka pyramiderna på alla möjliga sätt, som häst, kamel och undersöka insidan innan denna stängs för turister vilket verkar kunna bli verklighet om några år. Jag är helt säker på, oavsett vad människor säger, att det kommer bli en toppenresa.

Nåväl, schemat är, så gott det går, späckat, vi har fått vaccineringar mot bland annat hepatit som kommer att räcka hela barnens liv, ack så viktigt i ett mångkulturellt samhälle och en global värld. I september är det dags, först blir det ett par veckor på Malta, sedan far vi vidare. Mot en av världens största städer, befolkningsmässigt sett.  Jag ser fram emot att visa barnen och få dem att försöka förstå en helt annan kultur, och kanske är det just det som är det som dessa människor som ifrågasätter denna resa är mest rädda för, för det vore ju hemskt om den unga generationen lär sig förståelse för andra kulturer. Eller hur?