Jag öppnar ögonlocken, kroppen vill fullkomligt explodera. Explodera i lycka. Jag står på en strand med häftiga klippformationer och framför mig breder havet och en liten del av Nya Zeeland ut sig. Det är som att vara i en saga. Jag drar in ett djupt andetag av den friska luften och känner hur hela jag fylls av ny energi.
LÄS MER: Working Holiday-visum i Nya Zeeland – Så fungerar det >>
Cathedral Cove i Coromandel. Här spelades en scen från filmerna om Narnia in. Foto: Patrik Enlund
Jag är på andra sidan jorden. Långt ifrån mamma, tryggheten och välfärden. Långt ifrån allt. Men ändå har jag aldrig varit lyckligare. Det är omöjligt att sluta le om dagarna. Det är som en osynlig tråd drar i mina mungipor.
Vi är långt ut på landsbygden. Jag kan inte se en enda väg eller bil och det är långt till asfalt, gatlyktor och kiosker. Jag suckar förnöjt och låter hela jaget bada i det faktum att vi är i Nya Zeeland. Det är ju så verkligt men ändå så overkligt. Varje dag känner jag tacksamhet för att jag har möjligheten att göra det här. Varje dag är jag tacksam för att jag fattade beslutet att lämna en vardag med jobb nio till fem.
LÄS MER – Patrik: ”Så är det att leva som Digital nomad” >>
När jag tittar tillbaka så inser jag klart och fullt att jag inte alls var lycklig i mitt gamla liv. Det var helt okej, och där och då var allting härligt och roligt. Men nu, det är som en helt annan värld. Det är en nivå till. En nivå av lycka som jag inte visste fanns.
Ibland bara bubblar det till i magen och jag börjar skratta utan att jag ens tänkt på något roligt eller lyckligt. Det är som en ko som sprattlar helt galet när det är dags för grönbete efter vintern. Det bara händer utan att jag vet hur eller varför.
Ibland slutar det med att jag blickar ut över utsikten framför mig och bara skriker att jag älskar mitt liv.
Det är en känsla som jag aldrig kände innan jag gav mig av. Gav mig av till friheten, lyckan och nuet.
