Steg efter steg sätter jag ner fötterna precis i vattenbrynet. Varje gång en våg ljudlöst glider upp över sanden känner jag hur det kyliga vattnet omsluter mina tår. Stranden är lång och vacker, som livet självt. Det oändliga havets blåa färg gör mig lugn. Det får mig att andas långsammare och ta in varje sekund jag spenderar här. Det är omöjligt att tröttna på en utsikt som denna. Promenaden på stranden är lika vacker varje gång. Det spelar ingen roll att jag gick här igår, i förrgår eller dagen före det. Jag blir alltid lika hänförd.
LÄS OCKSÅ: Vi grävde vår egen varmpool på Hot Water Beach >>
En promenad i vattenbrynet.
Så sjukt vacker strand.
Det här vår vardag. Det här är vårt hem. Åtminstone det vi kallar för hemma just nu. Att vi bor en kort promenad från en vacker strand är fantastiskt. Jag skulle inte kunna leva utan havet så nära. Det ger mig en inre frid som ingenting annat.
Som en svamp suger jag i mig av all den energi som naturen serverar oss. Vi går alltid till stranden barfota, det känns som att vi får bättre kontakt med Moder natur när det inte är några skosulor mellan kroppen och sanden. Barfota. Naken om fötterna, precis som det var när vi kom till livet.
LÄS MER: Jobba och resa i Nya Zeeland – Stor guide >>
Var jag än tittar i Coromandel är det vackert.
Mer behövs inte, här är jag lycklig.
Jag stannar till och blir ståendes en lång stund. Jag står där och bara tittar. Tittar ut över havet. Jag känner mig fulländad, mer behövs inte. Här är jag lycklig. Bredvid mig står min flickvän och tänker exakt samma sak. Inga ord behövs. Det räcker med att vi tittar ut över vattnet och vågorna. Vi vet vad den andre tänker.
Att vi just nu har ett jobb är inget som tynger oss. Våra arbetsdagar slutar bara ett par timmar efter lunch och vi kan göra vad vi vill med hela eftermiddagen och kvällen. Det hjälper såklart till att det vi nu kallar för hemma är det vackra, vilda och gröna Coromandel. En plats som många andra bara får uppleva på sin semester.
LÄS MER: Så är det att vara Digital nomad >>
Hahei Beach.
Snart är vi halvvägs genom jobbperioden, alltså inte så långt till den där drömmiga resan vi ska göra genom detta äventyrens land. Vi har redan doppat tungspetsen i den smakrika gryta som Nya Zeeland är, men jag kan knappt bärga mig till att på riktigt få tugga i mig skönheten som väntar.
Nya Zeeland och Coromandel har redan en speciell plats i mitt hjärta. Men jag vet att att jag kommer bli kär igen och igen och igen. Mina dörrar står vidöppna för att ta emot allt som finns här på andra sidan jorden. Vidöppet för både fantastiska människomöten, otroliga platser och minnesvärda upplevelser.
