Jag sitter i ett litet flygplan och blickar ut över ”Lake Wanaka”. Till vänster vilar vackra berg och till höger skymtar sköna ”Lake Hawea”. Det är en fin och klar dag, vi har en 360-graders vy hela vägen till horisonten.
LÄS OCKSÅ: Jobba och resa i Nya Zeeland – Stor guide >>
Påväg ut mot startbanan.
Det hade kunnat vara vilken flygning som helst, men det är det inte. Det här är flygturen när jag ska få styra flygplanet själv. Bredvid mig sitter piloten Glenn, från U-Fly, och i baksätet sitter Leanne och håller i sig i sätet framför. Hennes ögon berättar att hon är lika nervös som mig.
När vi kommit upp på rätt höjd säger Glenn åt mig att ta spakarna. Jag greppar tag med mina händer och ser sedan i ögonvrån hur Glenn släpper taget. Nu är det jag som styr. Nu är det jag som har kontrollen.
LÄS OCKSÅ: ”Så häftigt – Vi vandrade på Franz Josef glaciär” >>
En känsla jag aldrig känt förut tar över min kropp. Jag får en illamående klump i magen, mina händer börjar svettas och kroppen stelnar till. Samtidigt är det en helt otrolig känsla att flyga själv. Minsta rörelse i mina fingertoppar får den här stora flygmaskinen att göra precis som jag vill. Otroligt häftigt. Men jag kan inte njuta fullt ut. Illamåendet och svetten i händerna fortsätter. Jag har aldrig tidigare i mitt liv upplevt att min kropp reagerar som den gör.
LÄS OCKSÅ: Vilda forsar och massor av skratt på Buller River >>
Jag försöker pusha mig själv att fortsätta styra flygplanet, men jag kan inte kämpa emot längre. Jag tror inte ens att det hinner gå 10 minuter innan jag ber Glenn att ta över. Jag släpper taget och kan andas ut. Jag torkar av mina svettiga händer på jeansen och försöker förstå vad som just hände.
Något jag aldrig kunde tänka mig skulle kunna hända har just hänt. Jag nådde den absolut yttersta kanten av min comfort-zone. Jag som aldrig är rädd eller har några problem att prova nya grejer.
Min hjärna brottas med dubbla känslor och slår volter av förvirring. Så härligt, men på samma gång väldigt obehagligt.
När vi är nere på marken igen vill hjärna och hjärta slå bakåtvolter i ren glädjeyra. Men allt min mage vill är att vända sig ut och in flera gånger.
SE VIDEO: Vi såg vilda delfiner på västkusten >>
Jag får mitt intyg av Glenn.
Glenn ger mig mitt intyg. Den här korta flygturen räknas som första steget mot ett flygcertifikat. Jag tackar och tar emot. Jag kan inte låta bli att le, även fast min mage vill något annat.
Det här är det närmaste jag kommit kanten av min comfort-zone.
Vad jag kände där uppe i luften kan bara en sak: Livet självt.
Jag känner mig levande. Det här var ”living on the edge” – bokstavligt talat.
Flygningen i Wanaka är ett samarbete med U-fly. Allt som jag skrivit om detta är mina egna åsikter och jag skulle aldrig skriva något som jag inte står för. Alla inlägg är skrivna av mig och är skrivna utifrån hur jag personligen upplevt det hela.
