Båten puttrar sakta ut i sundet ”Queen Charlotte”. En lätt bris får håret att fladdra och solen på en blå himmel får munnen att le. Det långsmala sundet med alla sina små vikar och förgreningar omges av vackra mörkt gröna bergkamrar. Vi åker ut med Cougar Line. Vi rodret sitter kapten Fred och styr, som han gjort i många, många år.
Det är tidig morgon och vi är påväg ut till ön Motuara Island som är ett fågelreservat. Här lever bara fåglar och inte ett enda däggdjur.
Nya Zeeland har problem med däggdjuren. Ända sedan engelsmännen kom hit för 200 år sedan har däggdjur som råttor och pungråttor varit ett stort hot mot de Nya Zeeländska fåglarna. De här, för Nya Zeeland, nya djuren kom med båtarna från Europa. Innan de första människorna satte sin fot på Nya Zeeland fanns här inga däggdjur överhuvudtaget.
Motuara Island är en av få platser där ”Department of Conservation” lyckats utrota däggdjuren och fåglarna återigen kan leva i fred.
Från Picton tar det dryga timmen ut till Motuara Island som ligger i absoluta utkanten av Queen Charlotte Sound. Kapten Fred berättar den ena otroliga historien efter den andra om olika djur han sett i sundet genom åren. Delfiner, valar och späckhuggare. Han har ett helt album med sina egna bilder som han visar oss. Tyvärr har vi inte turen att få se några valar eller delfiner just denna dag.
På Motuara Island har fåglarna redan startat dagen för länge sen. När vi kliver i land på den lilla piren i trä är det bara vi och två andra personer på hela ön. Fortfarande lite sömniga är fågelkvittret inifrån grönskan ett härligt sätt att starta dagen på.
Vi vandrar upp på en bred grusstig och välkomnas genast av två duvor som flyger lågt över träden. Rätt vad det är sitter en liten ”South Island Robin” på stigen framför oss. Den lille krabaten väntar ivrigt på att våra fötter ska röra om i gruset och gräset så att insekterna kommer ut, det innebär ju frukost.
Inte långt senare hoppar två ”Saddlebacks” ut från buskaget och fortsätter in i grönskan på andra sidan stigen. De ser ut att leka tafatt, kanske är det parning på gång?
Plötsligt hör vi något till vänster. Men det är ingenting där? Eller? Vi kollar noggrannare och då ser vi den. En “Kākāriki” (vilket är maori för ”liten grön parakit”). Den är så väl kamouflerad att den smälter in i det gröna i bakgrunden. Vi blir ståendes och beundrar denna vackra fågel i flera minuter.
Motuara Island är också hem till de små blå pingvinerna. De ser vi dock inte röken av. Department of Conservation har byggt små lådor i trä där pingvinerna kan föda upp sina ungar. Från en av lådorna kan vi höra hur det stökas och bökas där inne. Men någon liten näbb som kikar ut får vi inte se.
Vi fortsätter upp längs stigen som snirklar sig mot den lilla öns topp. Så sakteliga kryper utsikten fram över trädtopparna och det majestätiska sundet breder ut sig framför oss. Den klarblåa färgen från havet i kontrast mot de gröna bergsryggarna är så vackert att det känns overkligt. Som en målad tavla.
Men det är på riktigt. Här stannar vi en bra stund och bara njuter av utsikten, solen och den fina morgonen. Bättre start på dagen är svår att få.
Två timmar spenderar vi på Motuara innan kapten Fred kommer och hämtar upp oss med båten. Eftermiddagen lägger vi på en liten vandring på Queen Charlotte Track. Vi blir avsläppta i vackra Resolution Bay och vandrar längst in i Endeavour-viken till Ferneaux Lodge. Vyerna längs den här biten av Queen Charlotte Track går inte av för hackor. Se själva här:
Båtturen och vandringen är ett samarbete med Cougar Line. Allt som jag skrivit om vår dag är mina egna åsikter och jag skulle aldrig skriva något som jag inte står för. Alla inlägg om detta är skrivna av mig och är skrivna utifrån hur jag personligen upplevt det hela.
