Jag befinner mig på den lilla ön Siargao i Filippinerna. Siargao är ingen stor ö jämförelsevis. En morgon är vi några som bestämmer oss för att helt sonika köra runt hela ön – åka ut på upptäcktsfärd. Vi är fyra personer som hoppar på två mopeder och brummar iväg. Det finns ställen som hyr ut mopeder överallt. Du kan hyra dem för runt 350 pesos per dag (cirka 65 SEK).
MER OM SIARGAO
Del 1: Min resa till världens ände – i Filippinerna >>
Del 2: En dag med båt till vackra öar >>
De stora vägarna inne i de större samhällena i söder är asfalterade men annars är det bruna jordvägar fulla av hål som du måste sicksacka dig förbi. Jag blir snabbt en mästare på det där och far fram som vinden mellan groparna. Ibland misslyckas jag och får lida när rumpan kastas upp och dunsar i sadeln med en smäll.
Vägarna är i skiftande kvalitet. Men det är bara charmigt.
Vi kör från General Luna på östkusten via den större hamnstaden Dapa till det lilla fiskesamhället Del Carmen på västkusten. Vägarna är bitvis asfalterade och bitvis inte. På ett ställe kör vi med vacker utsikt över havet. På ett annat håll breder en stor skog av palmer ut sig nedanför ett brant stup.
En mopedtaxi, så kallad Habal Habal. Billigt och kul att åka.
I lilla Del Carmen åker vi hela vägen ner till vattnet där piren ligger. Här jobbar fiskarna för fullt på sina båtar och fixar med näten. Vi är hungriga och frågar med hjälp av teckenspråk efter en restaurang. Ingen här kan engelska.
Efter några direktioner hittar vi ett litet skjul där en äldre kvinna står bakom en disk. Framför henne finns tre keramikformar. Hon lyfter på locket och där i ligger det hela fiskar med huvud och ögon kvar. De är kalla och ligger i någon rödaktig sås. Hon tar fram ett udda set med tallrikar och bestick och ber oss att slå oss ner vid hennes låga bord hon har intill. Det smakar faktiskt riktigt gott. Vi har ingen aning om vad rätten innehåller eller vad den kallas. Kvinnan pratar inte engelska. Hennes son som hjälper till att servera oss vatten är märkbart uppspelt över att ha människor från ett annat land på besök i sin lilla hemby. Han ler och gestikulerar.
En liten, liten lokal restaurang som vi hittar genom att fråga oss fram.
När magarna är mättade far vi vidare genom det vackra landskapet på våra mopeder. Helt plötsligt kommer en stor folkmassa gåendes från en liten glänta nära vägen. Det är mängder av män och barn. Vi har uppenbarligen precis missat en stor tuppfäktning. Det är stort här. Männen samlas, låter tupparna slåss och spelar om pengar. Vi stannar till i tron om att det ska bli mer fäktning men förstår att allt är över för dagen.
Lokalbefolkningen på Siargao är ovana vid turister. I byarna vi kör igenom springer små barn efter våra mopeder och vinkar och ropar glatt. De tycker det är jättespännande.
Efter att ha försökt språkat och tagit bilder på några söta barn som undrar vilka filurer vi är åker vi vidare norrut. Lokalbefolkningen på Siargao är helt ovana vid turister. Och de tycker det är så roligt när främlingar från andra länder kommer på besök. Alla hejar glatt och ropar efter oss. I byarna springer alla barnen efter våra mopeder och skrattar.
Filippinerna är tydligt märkta av västvärlden och så även Siagao. Det står kristna kyrkor överallt – även i de minsta byarna. Tron är stark här. Vi passerar fler fiskebyar, berg, palmer, vackra vyer och vattenfall. Jag känner vinden i ansiktet och tänker att det här är livet. Att susa fram på en moped långt, långt från västerländsk civilisation utan samhällets puls och stress.
Det tar oss nästan hela dagen att åka runt hela ön med stopp vid häftiga utsiktsplatser, vattenfall och vid naturens egen jacuzzi. Magpupungko Rockpools. Vi stannar till där på vägen hem bland det sista vi gör. Ett måste om du åker hit.
