Jag är lat. Och jag skäms inte över det. Jag har aldrig gillat att ta i. Jag har aldrig gillat uppgifter och sysslor som måste göras.
Jag har ordnat det rätt bra för mig. Jag sålde alla mina saker och sa upp mig från jobbet.
Nu lever jag ett liv där jag inte städar, jag lagar inte mat, jag diskar inte och jag tvättar inte. Så jäkla gött. Städning ingår i priset där jag bor. Då jag inte har något kök måste jag äta gatumat eller på restaurang varje dag och därmed har jag ingen disk. Någon tvättmaskin har jag inte heller så jag måste lämna iväg min tvätt. Och mitt jobb (dykare i Thailand) är latheten själv. Dykning handlar om att göra av med så lite luft som möjligt för att kunna hinna se så mycket som möjligt under ytan. Bästa sättet att spara luft? Rör dig så lite som möjligt. Glid bara runt. Dykning är världens lataste sport.
Men att vara lat är i mångas ögon något dåligt. Samhället ser ner på lata. Arbetar du hårt däremot, då belönas du. Vi får tidigt i livet lära oss att den som jobbar hårt är den duktige. Men vad händer med den kreativa personen i bakgrunden som hellre sitter och klurar inne i huvudet och sedan kommer med en smartare lösning som kräver mindre arbete? De hamnar ofta i marginalen, får ingen uppmärksamhet och glöms bort.
Jag är en person som mycket hellre slappar än att ta i. Bara låta kroppens muskler inta totalt avslappnat läge. Jag tycker det till och med är jobbigt att gå till affären som endast ligger 200 meter runt hörnet.
Det där med att ta i, att jobba och ta på sig massa extra uppgifter känns bara jobbigt. Och det leder inte till något bra. Titta bara på alla utbrända, sönderstressade och med krämpor lite här och var. Och den gruppen växer enligt rapport efter rapport efter rapport som kommer från forskare.
Nä, jag är hellre lat.
Men se inte ner på mig för det.
Öh det verkar som att du exploaterar fattiga människors arbete i Thailand för att ha råd att vara såhär lat? Testa att ge det här tipset till din städare.
Fattiga städare i Thailand? 1. Du har ingen aning om var jag bor. Hur vet du att jag inte bor hemma hos en svensk eller europeisk familj eller som driver någon form av boende. Det är aldrig bra att dra slutsatser utan att veta något. 2. Sedan 70-80-talet när turismen kom på riktigt till Thailand har genomsnitts-thailändaren fått ett otroligt mycket bättre liv. Lönerna har gått upp och levnadsstandarden har gått upp. Sen är turism dåligt i många fall också. Men i mitt fall, där jag jobbar med dykning ger vi något tillbaka. Vi lär lokalbefolkningen att inte skräpa ner, vi städar korallreven och jobbar med bevarandeprojekt och lär skolbarn i Thailand om att ta hand om djur och natur.
Hur ska du ha det – jobbar du med bevarande och djur och natur eller jobbar du inte? Och varför lär ni inte turisterna att inte skräpa ner, bara lokalbefolkningen?
Jag jobbar som dykguide. Vi lär såklart alla att inte skräpa ner. Men de flesta turister kommer från en uppväxt där kännedom om världens miljöproblem är en del av vardagen medan Asiatiska barn knappt vet vad som lever under ytan.
Kommentarer är stängda.