Dag två kring Inle Lake gick i cyklingens tecken. Vi spenderade hela dagen på sadeln och gjorde den klassiska rundturen som av vissa kallas för ”Inle Loop” där vi halvvägs korsar sjön med båttaxi.
Som majoriteten av de som besöker Inle Lake bor vi i samhället norr om sjön som heter Nyaung Shwe. Varje hostel och hotell i Nyan Shwe hyr ut cyklar från 1 500-2 000 Kyat per dag.
Vårt hotell erbjuder sjuväxlade enkla cyklar för 2 000 Kyat. Alla cykeluthyrare har i princip samma enkla karta över rundturen – en karta som gjorts av holländske resenären Roelof Schierbeek. Se nedan.
Du hittar också kartan direkt på Roelof Schierbeeks blogg här: http://bytelife.altervista.org/inlelake.htm
Vi cyklar västerut mot bergen som reser sig i horisonten. Redan när vi korsat den lilla kanalen mitt inne i samhället blir det stillsammare. Färre folk och färre mopeder. Ljudnivån går ner och vi kan höra naturens ljud. Träden som prasslar i vinden, vatten som porlar och fåglar som kvittrar. Vattenbufflar betar i gräset och några hönor pickar längs vägkanten.
Det går mestadels uppför i början men när vi kommer ut till t-korsningen där vi svänger söderut får vi njuta av vårt tidigare frenetiska trampande. Vi kan rulla nästan hela vägen ner till de naturliga heta källorna.
Uppe vid templet med utsiktsplatsen torkas stora mängder majs.
Nere till vänster syns anläggningen med de heta källorna och långt där borta syns Inle Lake.
Vill du ta dig ett dopp i poolen som byggts här vid källorna kostar det cirka 10 000 Kyat (Cirka 70 kronor). Vi hoppar över det och knatar istället upp till utsiktsplatsen vid templet som ligger precis intill. Det är en lång trappa men utsikten över norra delen av Inle Lake är värd klättringen.
Nästa stopp är den lilla byn Khaung Daing. Vi har fått höra att här tillverkar lokalbefolkningen regionen Shans berömda tofu gjort på gula ärtor.
Vi parkerar cyklarna utanför en litet trähus. Här står ett fåtal grupper med bord och stolar i plast. Några män sitter och äter någon form av nudlar och i ett annat hörn sitter två andra västerlänningar som också cyklat hit.
En äldre kvinna kommer ut med en meny i plast. Det finns fem-sex rätter att välja mellan men av någon tofu syns inte ett spår. Jag frågar kvinnan efter tofun men hon tittar bara oförstående på mig.
Vi beställer stekt kyckling med wokade grönsaker och ris för 2 500 kyat (Cirka 18 kronor). Det dröjer inte länge för maten att komma ut på bordet. Det är en stor portion, som alltid var du än beställer mat i Sydostasien. Även om kycklingen och grönsakerna nästan simmar runt i olja och vätska så smakar det riktigt gott.
Utanför den lilla restaurangen väntar tre män på sina mopeder. De är alla ute efter att sälja båtresan över sjön till oss. Så fort vi ätit upp är de på oss direkt och frågar om vi behöver en båt.
Båtarna är rätt små men mitt tips är att försöka hitta andra att dela båt med. Det får utan problem plats fyra-fem personer plus cyklar i båten. Vi har turen att träffa två tjejer från Nederländerna och gör gemensam sak över sjön. Från ett startpris på 20 000 Kyat får vi ner priset till 12 000 totalt för oss alla fyra.
De flesta guideböcker har skrivit ut att priset för en båt för två personer är 8 000 Kyat så vi är nöjda med att betala 3 000 per person.
Det går alltid att komma fram, hur smalt det än är.
Båtresan över till Maing Thauk tar ungefär en halvtimme. Här på andra sidan är de två stora sevärdheterna munkklostret och guldtemplet uppe på bergssluttningen. Vi börjar cykla och inser halvvägs att det är mycket brantare än vi trodde. Vi leder cyklarna den sista biten och trots det är vi ändå utpumpade när vi kommer fram.
De unga munkarna som bor här är i full färd med att rengöra bord i trä från smuts och gammal målarfärg. Vi hälsar glatt och knatar sedan vidare upp för trapporna i klostret och vidare bort mot den guldfärgade pagodan 500 meter längre bort.
Istället för att gå till pagodan som är omringad av träd utan riktigt bra utsikt följer vi en liten röd skylt i trä med vit text som säger ”Scenic stupa walk”. Det visar sig vara en fem minuter promenad på en grusstig längs branten med en helt fantastisk utsikt över hela Inle Lake. I slutet av stigen står en blå liten bänk och i närheten en annan liten pagoda.
På högsta punkten vid munkklostret står en kopia av ”Golden Rock” som är en religiös plats i södra Burma.
Det börjar bli sena eftermiddagen och efter att ha susat i full fart nerför vägen på den branta bergssidan trampar vi norrut med sikte på ”Red Mountain Estate Vineyards and Winery”. En vingård med odlingar och tillverkning.
Vingården ligger väldigt nära Nyaung Shwe. Det är ingen skylt som visar var du ska svänga. Men om du spanar upp mot bergssidorna när du cyklar vägen fram ser du vinrankorna i prydliga rader på sluttningarna. Sväng in vid den stora infarten precis i närheten och 500 meter senare passerar du under en stor välkomstskylt.
Här uppe avslutar de flesta sin dag med ett glas vin innan de cyklar den sista kvarten hem. Många kommer hit direkt från Nyaung Shwe för att ta sig ett glas i solnedgången. Utsikten från uteplatsen med bord och stolar är fantastisk. Det är nästintill fullsatt och det är bara turister här.
En flaska rött eller vitt går på från 14 000 till 21 000 kyat.
Vi nöjer oss med ett glas rött för Shiraz-Tempranillo från 2014 för 3 000 kyat. Ett torrt rött vin, mycket smak och rätt starkt. Ett perfekt avslut på en lång dag.
Missa ingenting från Patriks resa genom Burma – gilla Ett annat liv på Facebook:
Alltid lika kul med lokalproducerat vin, det försöker jag smaka oavsett vart jag åker. Sen om jag tycker om det eller inte är en annan sak, det viktiga är att det är lokalt 🙂
Kommentarer är stängda.