Det här är Del 3 om vår roadtrip i södra England.
Del 1: Historia skeppsvarvet i Portsmouth >>
Del 2: Härliga dagar i lummiga New Forest >>
Gruset krasar under mina fötter och vinden som rullar in från havet biter mig så kinderna blir rödrosiga. Men det kyliga vädret lyckas inte radera skönheten som vilar framför oss.
En häftig kuststräcka är och förblir alltid en häftig kuststräcka. En liten träskylt i början av grusstigen berättar åt vilket håll vi måste gå för att komma till det vi är här för – ”Durdle door”.
Det är en tre minuter kort promenad från parkeringen till detta vackra naturfenomen som karvats ut i kalkstensberget av vågor och vind under miljontals år.
Utsikten över havet under promenaden ner för stigen finns för alltid bevarad på min näthinna. Det är en speciell känsla varje gång jag kan se hela vägen till horisonten. Det spelar ingen roll hur många gånger jag sett det förut, det är lika mäktigt varje gång.
Det är den där känslan av att jag som människa är så liten i denna stora vida världen och respekten för vår vackra planet liksom dallrar i luften.
Att den här utsikten ramas in av lodräta vita och höga kalkstensklippor där gräset växer grönt ända fram till stupet gör det förstås inte sämre. Kontrasterna i färgpaletten gör detta till en målning jag vill beundra under lång tid.
Visst, ett besök vid ”Durdle Door” har ju en ganska fet turiststämpel på sig, något som jag vanligtvis inte gillar. Men ibland får en faktiskt bara slicka i sig detta. Naturen och dess olika uppenbarelser ligger mig varmt om hjärtat och då spelar det ingen roll hur många andra turister som står omkring mig och tittar på samma sak.
En liten hylla högt ovanför stranden rakt framför ”Durdle Door” fungerar fint som poseringsplats för turistiga foton. Vi knatar sedan ner till stranden via skeva trappsteg och stenblock för att inse hur stor ”Durdle Door” faktiskt är på nära håll.
Halvvägs ner till stranden och ”Durdle Door” syns till vänster en liten vik som fått namnet ”Man of War”. Jag nöjer mig med att betrakta viken från ovan. Vattnet får av ljuset ett turkosfärgat utseende och för en stund är det svårt att tro att det här är England en kylig septemberdag.
Kuststräckan här i regionen Dorset är känd för sina eroderande kalkstensklippor och har intresserat forskare i många år. Kusten är också känd för att innehålla spår tillbaka till dinosauriernas tid. Om det berättar jag mer i kommande inlägg.