Jag har varit rätt rastlös av mig. Jag åkte iväg för att jobba i Paris 2014 och sedan dess har jag inte stannat mycket mer än sex månader på varje plats. Paris, Västerås, Strömstad, Värnamo, München, Rohrbach och Stockholm har alla varit mina hem under de senaste åren. När jag nyligen korsade Atlanten för att leva ett nytt liv, hade jag bott mindre än åtta månader i Stockholm. Jag antar att jag fortfarande är rätt rastlös av mig.
Fast jag skulle egentligen inte kalla det för rastlöshet. Det handlar snarare om att jag hela tiden vill se mer, vidga mina vyer och få nya perspektiv på världen. Jag är nyfiken och faktiskt rätt modig. Men det finns någon jag tycker är ännu modigare.
Jag volontärarbetade på en farm i Schweiz förra året, högst upp i ett landskap av gröna kullar och dalar. När jag steg upp halv sju varje morgon, kunde jag se bergstoppar täckta av snö i horisonten. Det var verkligen magiskt och jag behövde intala mig själv varje dag att det inte var en saga eller dröm, det var på riktigt. Även om landskapet egentligen var för bra för att vara sant.
Ett av många fantastiska landskap i Schweiz, där jag volontärarbetade 2017.
På en av dessa bergstoppar hade jag min första träff med en kille från Stockholm. Vi hade haft kontakt under en längre tid, men hann aldrig träffas innan jag lämnade Sverige. Det hade tidigt blivit tydligt att vi har liknande intressen, såsom en stark kärlek till naturen. Senare det året flyttade jag in hos honom i Stockholm.
Från dag ett berättade jag att jag hade ansökt om Working Holiday-visum till Kanada, och att om jag skulle få chansen att förverkliga mina drömmar tänkte jag ta den. En dag dök den chansen upp – och jag tog den.
En bild från en vandring i Norge som jag och min pojkvän, Fredrik, gjorde tidigare i sommar.
Jag hade tänkt göra den här livsomvälvande resan själv. Jag ville göra den själv, för jag vet hur många intressanta människor jag kommer att träffa längs vägen. Istället träffade jag en fantastisk människa redan innan jag påbörjade resan, som blev intresserad av att följa med. Han har ett bra jobb, bil, lägenhet och sin familj i Stockholm. Han har byggt upp ett liv där.
Ett liv han nu bestämt sig för att byta ut mot ett liv med allt han äger och behöver i en ryggsäck. Han har bestämt sig för att lämna allt i Stockholm och följa med mig på resan. Säga upp sig från jobbet, sälja bilen, hyra ut lägenheten och säga hejdå till familj och vänner för stunden. Om mindre än en månad flyttar han till andra sidan Atlanten och möter upp mig någonstans i världens näst största land.
Fredrik, du är den modigaste jag vet.